Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Hur länge ska detta få pågå?

Annons

Det har väl kanske inte undgått någon att det är och har varit kris på både sjuksköterske- och undersköterskesidan på Östersunds sjukhus eller annan vårdinstans som finns runt om i vårt land.

Samtidigt som det behövs fler händer och fötter ute på golvet så ska det sparas pengar. Och den ekvationen går ju liksom inte ens ihop. För hur det än är så slutar ju inte människor att bli sjuka oavsett om det är höst, vinter, vår eller som det är nu - sommar.

Jag började jobba på sjukhuset sommaren 2018. Jag har lärt mig otroligt mycket under detta år och fått nya fantastiska kollegor. Vi är ett bra och härligt gäng och vi har en bra sammanhållning i våran arbetsgrupp. Vi alla är på jobbet för att vårda och ta hand om patienterna på allra bästa sätt.

Vi ser till att de ska ha det så bra som möjligt under sin vistelse hos oss. Vi gör ju allt från att sköta deras hygien till att försöka mobilisera dem så att de kan komma hem när de är medicinskt färdigbehandlade.

Och jag måste lägga till att jag verkligen gillar mitt jobb som undersköterska. Att få vara någon som kan hjälpa den som inte kan göra någonting själv på grund av att dennes sjukdom gör att de inte klarar av det själva.

Men nu till det stora problemet, som är anledning till att jag skriver detta. Det är återigen bemanningen ute på golvet. Som jag skrev från början av detta inlägg: det är brist på sjuksköterskor och undersköterskor! Vilket resulterar i att är det någon som ringer sig sjuk så får man antingen gå kort eller så får någon ta ett dubbelpass.

Och detta gäller både sjuksköterskor och undersköterskor.

Förra sommaren var en bra sommar trots allt eftersom vi var fler från bemanningssynpunkt. Men denna sommar har varit under all kritik. Bristen på framförallt sjuksköterskor har gjort att de flesta sjuksköterskor har fått ta på sig att jobba från morgon till kväll (06.45-21.30) eller så har de fått jobba kväll och sedan hela natten (13.15-07.00).

Detta gäller även oss undersköterskor. Man har fått stanna kvar och jobba dubbelt om det är någon som sjukanmält sig eller om det bara fattas någon enligt schemat.

Jag kan även tillägga att vi under denna period har haft överbeläggningar. Patienter har fått ligga ute i korridoren för att vi inte har haft något ledigt rum.

Man pratar om att patientsäkerheten är viktig - men hur patientsäkert är det när de får ligga ute i korridoren? Hur patientsäkert är det när personalen är så trött och slut i både kropp och knopp, så att det riskeras att missa något som kan vara väldigt viktigt för varje enskild patient?

Vissa dagar har man knappt hunnit sitta ner på grund av hög arbetsbelastning. Enda stunden man har kunnat sitta ner är på sin lunchrast. Och då har man inte kunnat äta i lugn och ro, utan man har stressat i sig maten.

Och de flesta dagar så har sjuksköterskorna fått jobba över för att de inte hunnit dokumentera i journalen, skrivit epikriser på patienter som blivit utskrivna eller att de inte hunnit stämpla upp morgondagens provremisser och så vidare.

Det har till och med varit anhöriga till patienter som har bevittnat och lagt märke till hur stressigt och hur mycket vi har att göra under våra arbetspass.

Och när man ringer och sjukanmäler sig så kan man bli nekad att stanna hemma, trots att man är förkyld och känner att man inte har orken att jobba. Att jobba med en förkylning är inte snällt mot varken dig själv, dina kollegor och framför allt inte mot patienterna. Vi har patienter som är infektionskänsliga.

Jag är rätt säker på att det är de som håller med mig om att det är dags att ni som sitter högre upp i Regionen ska börja öppna era ögon och komma ut i verksamheten och se hur vi ute på golvet har det. För i sommar har jag bevittnat att mina kollegor har brutit ihop för att de varit så trötta och slutkörda. Sedan börjar var och varannan sjuksköterska säga upp sig, även undersköterskor börjar fundera på att söka sig vidare till något annat jobb.

Så hur kommer det att se ut om ett år? Kommer det att finnas någon personal kvar?

Och att få fler människor att utbilda sig till sjuksköterska/undersköterska och börja jobba inom vården är lättare sagt än gjort under dessa omständigheter.

För vem kommer att jobba när vi andra inte orkar längre?

Ska en patient behöva avlida för att personalen är så stressad och slutkörd så att man missar att ge en patient det den behöver för att den ska kunna återhämta sig från den sjukdom den vårdas för?

Vad kommer hända om alla väljer att säga upp sig för att man har fått nog?

Så ni som bestämmer: Dags att ni hoppar i ett par vita byxor och en blå eller vit pikétröja eller en blå eller vit arbetstunika och kommer ut till oss i verkligheten ute på golvet.

OSA Johanna Persson

undersköterska Medicinenheten på Östersunds sjukhus.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel