Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Hanteringen av "Lilla Hjärtat" ett haveri

”Ett kapitalt misslyckande från samhällets sida”, säger Inspektionen för Vård och Omsorgs (IVO) generaldirektör Sofia Wallström vid en presskonferens. Hon riktar stark kritik mot socialtjänsten i Norrköping, som inte tagit sitt ansvar.

Socialtjänsten omhändertog ”Lilla hjärtat” våren 2016 några dagar efter födelsen. Kort därefter beslutade förvaltningsrätten att flickan skulle placeras i ett familjehem.

När flickan skulle fylla två år 2018 begärde de biologiska föräldrarna att tvångsvården skulle upphöra. Socialnämnden ansåg inte det och förvaltningsrätten sa nej till föräldrarnas krav. Dessa överklagade beslutet och våren 2019 beslutade kammarrätten i Jönköping att tvångsvården skulle upphöra. Flickan skulle till sina biologiska, missbrukande föräldrar, som hon aldrig bott hos. Det slutade som bekant mycket illa!

Det är inte IVO:s sak att granska domen i kammarrätten, men det hela blir lite underligt om man inte tar med det beslutet i bedömningen av fallet. Det är ju inte socialtjänstens förtjänst eller fel att flickan kom tillbaka till hennes biologiska föräldrarna. Tvärt om avrådde socialtjänsten att detta skulle göras.

Det är kammarrätten som inte tagit hänsyn till barnets bästa. Det gjorde socialtjänsten då de inte ville att fickan skulle till föräldrarna. De hade goda grunder för att gå emot föräldrarnas önskan, men kördes över av kammarrätten, som tycks ha varit mera upptagna av att tolka paragrafer än vad som skulle vara barnets bästa.

”Föräldrarna har fått sätta ramarna och barnets bästa har hamnat i skymundan”, säger Sofia Wallström under presskonferensen (13.10.20). Hon säger att detta är ett systemfel. "Vår bedömning är att det här är ett problem på systemnivå", fortsätter Wallström.

Ja, den kritiken av systemfelet bör i första hand riktas mot kammarrätten. Socialtjänsten har gjort vad den kunnat men blivit överkörda av kammarrätten. Det var kammarrätten som bestämde att föräldrarna skulle ha vårdnaden av barnet utifrån sina skrala förutsättningar. Det tyckte inte socialtjänsten.

IVO verkar mena att socialtjänsten allt för lätt godtog kammarrättens dom. Den kunde tex använt sig av flyttningsförbud då flickan skulle flyttas från familjehemmet till föräldrarna. Hur hade föräldrarna då reagerat? De hade ju en kammarrättsdom på sin sida. Tänker IVO att socialtjänsten skulle kunna tvinga föräldrarna att göra något de inte ville? Bra grund för samarbete!

Hur föreställer sig IVO och Sofia Wallström att det skulle gå till då socialsekreterarna, som under lång tid haft en konflikt med dessa föräldrar, skulle se till att allt blev till barnets bästa? Orosanmälningarna ledde till flera hembesök och socialsekreterarna möttes bara av ovilja. IVO anser att socialtjänsten inte använt de lagliga utrymmen den har. Men skulle de omhänderta ett barn som kammarrätten beslutat skulle vara hos sina föräldrar? Det hade krävt polishandräckning och leda till ytterligare kamp med föräldrarna

Socialsekreterarna skulle uppenbarligen behöva känslomässigt slå knut på sig själva och vara superprofessionella och det skulle förmodligen ändå inte leda till att dessa föräldrar verkligen kunde ta sitt föräldraansvar på en normal nivå. Intrycket är att IVO skjuter på fel myndighet och inte lite heller.

Alf Ronnby

fil dr sociologi, docent socialt arbete

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel