Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: DHR: Risk för funktionsnedsatta i coronas spår

 
Corona: Sjukvården
Visa alla artiklar

Att ta ifrån människor möjligheten till rättssäkerhet och förutsägbarhet i sin vardag under coronakrisen är ett allt för långtgående förslag som riskerar att drabba personer med funktionsnedsättning hårt. Därför varnar DHR för flera av förslagen som Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) lämnar i sin hemställan till regeringen.

I ett brev till socialminister Lena Hallengren pekar DHR på allvarliga brister i SKR:s hemställan om behov av regeländringar med anledning av det nya coronaviruset, covid-19:

Angående SKR:s hemställan om behov av regeländringar med anledning av det nya coronaviruset, covid-19

Vi ser genomgående att fler av de föreslagna åtgärderna direkt strider mot FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som Sverige har åtagit sig att följa. Enligt konventionen ska Sverige vidta åtgärder och använda alla tillgängliga resurser för att se till att rättigheterna i konventionen förverkligas. Detta innebär att försämringar av redan genomförda rättigheter inte ska kunna göras, exempelvis ska individens rätt att leva självständigt och delta i samhället, inte kunna försvagas.

Vi menar att de föreslagna åtgärderna innebär allvarliga och oroväckande försämringar som direkt strider mot konventionen på flera punkter. Vi vet även historiskt att alla inskränkningar av rättigheter brukar resultera i generella försämringar av livskvalitet som sedan blir svåra att vrida tillbaka.

Utgångspunkten i SKR:s förslag är att dra in insatser, om än tillfälligt. Vi menar att Sveriges kommuner och regioner har en skyldighet att följa konventionen. Om det är så att SKR anser att Sveriges kommuner och regioner inte längre har möjlighet att leva upp till konventionen i dagsläget så menar vi att ekonomiskt stöd får efterfrågas, så som näringslivet har gjort.I dessa tider är det särskilt viktigt att stå fast vid Sveriges åtaganden i förhållande till konventionen och inte ge efter för påtryckningar.

Sammantaget befarar vi att personer med funktionsnedsättning i och med SKR:s förslag får en radikalt försämrad livssituation, samtidigt som avkall redan i dagsläget görs på många viktiga områden så som exempelvis rehabilitering och folkhälsoinsatser. Resultatet av förslagen skapar en ännu större ojämlikhet som drabbar personer med funktionsnedsättning särskilt hårt.

De föreslagna åtgärderna är väldigt generellt beskrivna och lämnar mycket utrymme för egna tolkningar. Det är otydligt hur den generella bedömningen ska gå till, vilket sannolikt kommer att resultera i stora olikheter i insatser beroende på var man bor. Det finns heller ingen tydlig tidsgräns för hur länge de föreslagna åtgärderna är tänkta att gälla.

Under rubriceringen “Tillfälligt ändrad tillsyn, rätt att ändra gynnande beslut och undantag från IVO:s tillståndsplikt” föreslår SKR bland annat följande:

”SKR föreslår ovan att socialtjänsten ska ges rätt att prioritera mellan individer, målgrupper och insatser på samma sätt som hälso-och sjukvården har rätt att göra. Detta behöver kompletteras med tillfälliga ändringar i IVO:s tillsyn och tillståndsplikt. Rätten att fördröja, ändra och/eller riva upp gynnande beslut blir i detta sammanhang viktig.”

”Det kan exempelvis röra sig om situationer där en person med omfattande insatser från hemtjänst istället ges insatserna genom placering i någon form av särskilt boende. Beslut enligt LSS eller socialförsäkringsbalken (2010:110), SFB, om personlig assistans kan av olika skäl –kommunens eller ett privat företags personal insjuknar (eller vågar av rädsla för smitta inte längre hantera en brukare på grund av bristande skyddsutrustning) –behöva verkställas som ett SoL-beslut utifrån att kommunen behöver få välja om brukaren ska få sin insats i hemmiljö eller på ett boende.”

DHR:s synpunkter

Vi ser stora risker med att SKR föreslår möjligheten att fördröja, ändra och/eller riva upp gynnande beslut. Att ta ifrån människor möjligheten till rättssäkerhet och förutsägbarhet i sin vardag är ett allt för långtgående förslag som riskerar att drabba personer med funktionsnedsättning hårt.

Vidare riktar vi mycket skarp kritik mot förslaget om att beslut enligt LSS eller socialförsäkringsbalken om personlig assistans kan komma att verkställas som ett SoL-beslut utifrån att kommunen ska få välja om den LSS-berättigade ska få sin insats i hemmiljö eller på ett boende. Detta tar ifrån människor möjligheten att leva som andra utifrån tanken om självbestämmande och påminner om tider då personer med funktionsnedsättning förvisades till institutioner. Detta strider på ett uppenbart sätt mot konventionen och då framförallt mot artikel 19 om rätten att leva självständigt och delta i samhället.

Under rubriken “Socialtjänsten måste ges möjlighet att prioritera” föreslår SKR bland annat följande

”SKR anser att socialtjänstlagen (2001:453), SoL, och lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, skyndsamt behöver kompletteras med en paragraf motsvarande innebörden i 3 kap. 1 § andra stycket i hälso-och sjukvårdslagen (2017:30), HSL. Bestämmelsen ska möjliggöra för kommunens socialtjänst att prioritera inom och mellan insatser samt inom och mellan målgrupper, så att de individer som är i störst behov av stöd och de insatser som bedöms som mest prioriterade ska kunna ges företräde.”

DHR:s synpunkter

Vi ser en risk med att en sådan föreslagen möjlighet till prioritering kommer att innebära stora olikheter beroende på var man bor, något som är ett problem redan idag. Vi befarar även att den kompletterande paragrafen kommer att användas även efter att pandemin är över som ett sätt att motivera prioriteringar mellan målgrupper samt mellan insatser.

SKR menar även att ”Socialtjänstens stöd och hjälp till våldsutsatta vuxna och barn kan vara ett annat område där prioriteringar kan behöva ske.” DHR ställer sig positivt till stöd och hjälp till våldsutsatta vuxna och barn, men denna hjälp ska kunna komma alla tillgodo som behöver det. Idag vet vi att exempelvis kvinnojourer inte alltid är fysiskt tillgängliga för personer med nedsatt rörelseförmåga. Vi efterfrågar därmed åtgärder så att alla våldsutsatta vuxna och barn omfattas, oavsett funktionsförmåga.

DHR

Rasmus Isaksson

Förbundsordförande

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel