Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De vise männen

/

Annons

”En stjärna gick på himlen fram, på himlen fram, för Österns vise undersam. Halleluja! Halleluja!” Så sjunger vi en latinsk sång från medeltiden. (Sv. ps. 130).

På trettondedag jul läser vi evangeliet om de vise männen. De första verserna i Matteus andra kapitel lyder: ”När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid, kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.”

För Herodes stod det klart att stjärntydarna måste tystas och att den nyfödde måste röjas ur vägen. Vi vet att han misslyckades i sitt uppsåt. De vise männen hann bära fram sin hyllning till det nyfödda Jesusbarnet I Betlehem. ”De öppnade sina kistor och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra.”

De nämnda gåvorna har säkert bidragit till att man uppfattat de vise männen som tre, fast det inte framgår av evangeliet. I senare kristen tradition har de också fått kunglig rang under namnen Kaspar, Melkior och Balthasar.

Herodes har efterföljare också i vår tid. Dit hör ledare som litar på vapen och våld både mot människan och naturen. Inte heller 2010 leder den vägen hem, utan långt bort från livets mening och mål.

Männen från österland var visa. De stannade inte i maktens boningar vid sitt sökande, utan hos ett värnlöst barn i ett stall. Det barnet är också svaret på vår innersta längtan.

Det blir inte ljus i en människas liv, när hon har all makt eller kunskap. Det hade Herodes och de skriftlärda. – Nej, ljus blir det I våra liv, när vi ser varandra som systrar och bröder. Det gör vi i ljuset från barnet som föddes i Betlehem, från honom som är Världens ljus. Amen. Halleluja!

Mer läsning

Annons