Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

De upptäcker Afrika i böckernas värld

I åtta år har de varit på upptäcktsresa i Afrika – i litteraturen. Över 60 böcker av afrikanska författare har de läst och diskuterat.

Hur länge resan kommer att fortsätta?

– Det beror på hur länge vi lever, säger de.

Annons

ABF på Midgårdsgatan en onsdag i december. Sex kvinnor har samlats till bokcirkel. I kväll ska de prata om Shailja Patels "Migritude", en berättelse om en ung kvinnas uppväxt i den indiska minoriteten i Kenya. Boken kom ut 2012 och alla i gruppen har åsikter om den.

– Fantastiska beskrivningar av kläder, smycken, frukter. Patel kan skriva om en solmogen mango så man verkligen känner hur den smakar, säger Gudrun Turhagen.

– En annorlunda blandning av olika genrer – fakta, poesi och essäer i en och samma bok. Essäerna blev den största behållningen för mig, säger Maj Gustavsson.

– Jag tycker att det här är en bok som skulle passa att framföras på en scen. Jag skulle gärna se den som teater, säger Inga-Karin Bergman.

Den afrikanska bokcirkeln startade hösten 2005. Lilian Sand tog initiativet.

– Jag bodde i Tanzania i två år och var då med i en studiecirkel om afrikansk litteratur vid universitetet i Dar es Salaam. Jag blev förtjust i böckerna och ville gärna fortsätta läsa och diskutera med andra här hemma, berättar hon.

Gertrud Brandt har varit med ända från början, de övriga har kommit till efterhand.

– Folk har kommit och gått. Många studenter på Mittuniversitetet och även på Birkas Afrikalinje har varit med några år och sedan slutat när de flyttat från stan, säger Maj.

– Vi har alltid öppet för alla som vill vara med, skriv det.

I nuläget består cirkeln av en kärntrupp på sju personer, förutom de sex som mött upp den här kvällen är det Isis Nyampame som själv är född i Rwanda. Det är berikande att alla har olika ingångar, tycker gruppen. Maj har liksom Lilian jobbat som lärare i svenska skolor i Afrika.

Linda Svedberg som är konstnär har gjort många resor i Östafrika. Gudrun har aldrig varit dit.

– Men jag har jobbat mycket med invandrare, bland annat flyktingkvinnor från Somalia. Det har väckt mitt intresse och lärt mig mycket, säger hon.

– Ja, Gudrun vet nog mer än de flesta, även mer än många som varit till Afrika men bara åkt omkring på tillrättalagd turistresor, fyller Linda i.

Det var i Afrika allt började, i dag vet vi att där har människan sitt ursprung och vi alla våra djupaste rötter. Men den skrivna litteraturen inifrån Afrika är ung. På 1930-talet började afrikaner i exil i Europa skriva sina egna berättelser – först på franska, sen på engelska. De språken dominerar fortfarande, men alltfler skriver nu på zwahili och andra inhemska språk.

Tidigare beskrevs Afrika alltid utifrån, som "det andra", av västerländska författare, konstaterar kvinnorna i bokcirkeln, som menar att vi i väst behöver läsa afrikanernas egna skildringar av sin kontinent – eller snarare av sina länder. Kontinenten består ju av 54 olika stater som sinsemellan är väldigt olika.

Och i deras böcker är det plötsligt vi som är "de andra"?

– Ja, och det kan vara väldigt nyttigt!

I början läste bokcirkeln mest böcker från länderna söder om Sahara, men de senaste åren när det hänt så mycket i norra Afrika har det blivit fler böcker därifrån.

Hinner ni läsa något annat än afrikansk litteratur då?

– Oh ja, vi är storläsare allihop, svarar alla med en mun och Inga-Karin tillägger att hon är med i två andra bokcirklar förutom den här.

Hela gruppen är överens som att det är bra att träffas på ABF och inte hemma hos varandra. Då blir det ingen press på värdinnan för kvällen att städa och baka till träffarna, och det blir också lättare att hålla sig till ämnet.

– Man har ju hört om cirklar som blir mera mat- än bokcirklar med tiden. Här pratar vi ytterst sällan om annat än böckerna som vi läser.