Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De kämpar för flickors rätt att finnas till

/
  • ”Jag kom till Kina för att göra en offentlig utsmyckning, och slogs av sorg och vrede när jag fick höra om de försvunna flickorna. Utställningen ’China Girl’ är för mig ett led i att försöka förstå det ofattbara”, säger Maria   Ängqvist Klyvare.  Foto: Åsa  Eriksson Ahnfelt
  • Under rubriken ”Vem saknar kvinnorna?” åker Katarina Lindahl runt och försöker väcka opinion mot att tusentals flickebarn väljs bort  i världen – varje dag.

Den ena har konsten som vapen. Den andra fäktas med fakta och statistik. Men Maria Ängqvist Klyvare och Katarina Lindahl har samma mål: att rikta världens uppmärksamhet mot de försvunna flickorna.

Annons

Maria Ängqvist Klyvares uppmärksammade utställning ”China Girl” visas sedan några veckor tillbaka i foajén till Ridhuset på Campus. (Utställningen presenterades här på kultursidan den 27 augusti.) I går var konstnären själv på plats och ledde tillsammans med Katarina Lindahl en temakväll kring det faktum att tusentals små flickor – födda och ofödda – ”försvinner” varje dag i asiatiska länder där det råder ”sonpreferens”.

– Det är det ord som används i officiella sammanhang för det faktum att flickor väljs bort medan pojkar får leva. Jag kallar det hellre ”dotterdiskriminering”, sade Katarina Lindahl.

Hon är socionom och var under 20 år ordförande i RFSU, där hon arbetade mycket med internationella frågor. I dag verkar hon som konsult och föreläsare i frågor om sexualitet och reproduktion, hälsa och jämställdhet. Hon är dessutom ordförande i stödföreningen ”Missing girls”, som arbetar för att väcka opinion bland annat genom att föra ut utställningen ”China girl” till andra länder. Målet är att den så småningom också ska kunna visas i Kina.

Katarina Lindahl bekräftade med statistik från bland annat UNFPA – FN:s befolkningsfond – att de nästan obegripligt höga siffror som presenteras i utställningen faktiskt stämmer.

– I hela Asien borde det finnas 163 miljoner fler kvinnor än det gör, konstaterade hon.

– I Kina vet vi att det redan år 2000 saknades en miljon flickor per år – och problemet accelererar. Det gör det också i Indien. Där föddes på 1980-talet 847 flickor på 1000 pojkar, medan en studie från New Delhi 2004 visade att motsvarande siffra sjunkit till 818.

Om man tror att det faktum att kvinnor blir allt färre på något sätt skulle stärka deras ställning, så tror man fel.

– Det fungerar inte så. Kvinnor är inte en vara vars status och värde stiger för att den är svårare att komma över, säger Katarina Lindahl.

– Tvärtom, det här leder till våld, övergrepp och en omfattande trafficking. När det saknas kvinnor i förhållandevis välmående områden i Kina importerar man dem från fattigare trakter runt omkring.

Vad görs då för att bekämpa flickutrotningen? Inte mycket, menar Katarina Lindahl.

Kvinnorörelsen skyggar, bland annat för att frågan kolliderar med kampen för fri abort. FN arbetar mot våld och övergrepp mot kvinnor i allmänhet, men uppmärksammar i väldigt liten utsträckning problemet med flickor som väljs bort före födseln eller strax efteråt. Sjukvården reagerar inte och inte kyrkorna.

Och politikerna?

– Ja, de pratar ju sällan om frågor som har med sexualitet, kön och jämställdhet att göra, säger Katarina Lindahl luttrat.

Själv fortsätter hon att resa runt och föreläsa och försöka väcka opinion mot fenomenet. Ofta i sällskap med Maria Ängqvist Klyvare, och tillsammans utgör de en slagkraftig konstellation.

”Katarinas fakta tar i huvudet och Marias konst i magen”, som en av deltagarna i temakvällen på Campus så träffande uttryckte det.

Mer läsning

Annons