Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

De har choklad på schemat

Doften som möter i dörröppningen är delikat. Sött, choklad och lite mer choklad. Jag har precis stigit innanför dörrarna på Restaurang- och livsmedelsprogrammet på Jämtlands Gymnasium Palmcrantzskolan. Här studerar tolv elever från tredje året kursen Choklad & konfektyr.

Annons

Det liknar inte en vanlig lektion. Jag ser inga papper och pennor, inga laptops, surfplattor, nitbälten, skjortor eller stylade frisyrer. Det jag ser är elever med bagarklädsel. Klädseln är vit i grunden men har choklad smetad här och var.

I ett av rummen blir en vit choklad masserad av en elev, hon jobbar fram rätt temperatur på chokladen för att den ska bli perfekt att senare doppa kolan i. Bredvid henne står Emma Bergstedt och doppar kanderade mandlar i choklad.

Jag kan inte låta bli att undra, är det inte lätt att bli tjock?

– Första året är det lätt, men sen blir man mer avtrubbad. Det är fortfarande gott men blir inte som första året när man gick och åt hela tiden, säger Emma.

Sofie Nygaard är lärare på utbildningen. Hon går runt i lokalen och hjälper eleverna. Riktlinjen för dagens bak sätter Sofie men hon låter eleverna experimentera sig fram.

Den vita chokladen är klar. Eleverna diskuterar om det kan bli gott att doppa kola i vit choklad.

– Det kan bli lite sött men vi testar, säger en av eleverna.

Sofie berättar att just denna kursdel är på 100 timmar varav de flesta timmarna är praktiska.

– Man kan läsa in sig mycket på choklad, men det viktigaste är att känna på chokladen.

Hon jobbade tidigare på ett konditori i Östersund men bestämde sig för att bli lärare.

– Det är ljuvligt, jag tycker om mitt yrke och att dela med mig av min kunskap.

Några elever har doppat klart kolan i chokladen och börjar samla upp den resterande chokladen från skålen.

– Ingenting slängs, säger Sofie.

Chokladen som används är belgisk kvalitetschoklad.

Längre in i bageriet jobbar fler elever. Det skrattas högt, någon sjunger, kolorna doppas i choklad och stämningen är god. Maja och Josefin är två av eleverna som valt kursen som ingår i inriktningen bageri/konditori på programmet.

– Det är lätt den roligaste kursen hittills, säger Maja

– Roligaste och kletigaste, säger Josefin.

Josefin berättar att hon sett fram mot kursen sedan första året.

– Jag får leka med choklad och äta choklad, säger hon med ett leende.

– Det finns utrymme för att vara kreativ, säger Maja.

Eleverna provsmakar chokladen med jämna mellanrum. En del rester åker ner i elevernas magar.

Chokladen och det övriga som bakas säljs sedan i skolans butik på Körfältets centrum. Det gör att gymnasieprogrammet får in pengar för att täcka råvarukostnaden.

– Det märks att kunderna är mer medvetna, det har blivit ett större intresse med tiden, säger Sofie.

Det har blivit dags för fika. Eleverna bjuds på bröd som de eller någon annan på programmet bakat.

– Det blir lite extra lyx, säger Sofie.

Efter fikat fortsätter verksamheten i lokalerna.

– Läraren sa att vi skulle försöka hålla extra rent i dag eftersom du skulle komma, men det är inte så lätt, säger en av eleverna och skrattar.

Det är choklad överallt. På plåtar, i skålar, på kläder, på kolor, på en elevs kind, i doftkanalerna och på allas händer.

Diskussionerna förs livligt om chokladen.

– Vi har ju ändå samma intresse, konstaterar en av eleverna.

På en tavla i rummet står olika temperaturer uppskrivna. De visar när chokladen smälter och när den är optimal för att bli doppad i.

– Vit choklad får inte gå över 29 grader, då blir den ful, säger en av eleverna.

Leif Axelsson är lärare på utbildningen men för tillfället sjukskriven. Han är där för att hälsa på till elevernas stora förtjusning.

– Det roligaste som finns är att baka, det näst roligaste är att smaka, säger han.

Innan jag går frågar jag efter Sofies mailadress. När hon säger snabela bryter Leif in.

– Vi bagare säger kanelbulle, säger han skrattandes.

Jag lämnar utbildningen och skickar ett bud för att handla choklad åt mig nästa gång deras affär har öppet. Jag vill inte att de ska se att journalisten kommer tillbaka för att kolla kvalitén. Sex praliner för trettio kronor. Jag provsmakar spänt, chokladen smakar ljuvligt. Lika gott som det luktade där inne, kanske lite godare.