Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

De flydde eldens lågor för andra gången på två år

För två år sedan tog elden deras hem i Jämtland.
Platsen i Ängelsberg i Västmanland skulle bli deras fristad.
Men Helena och Sven fick åter igen känna eldens makt när de fick fly från lågorna.

Annons

Det är en grönskande plats, en oas i orten Ängelsberg i Västmanland. Men ett stenkast från idyllen ligger metervis med brandslang.

– Vi har vänner som fortfarande inte har fått flytta hem. Det brinner än på vissa ställen, säger Helena Andrén Niemi.

Till den här platsen flyttade Helena och maken Sven Niemi för två och ett halvt år sedan. Då bodde de i en gammal skola i Nyby i Jämtland som de hade renoverat i 30 år och som äntligen var klar. Men den lyckan förändrades totalt den långfredagen.

– Vi fick ett telefonsamtal om att huset brann. Vi var här i Ängelsberg och jobbade med det som skulle bli vårt sommarställe, säger Helena.

De hade planer på att flytta från Jämtland redan innan branden, men efter lågorna blev det verklighet.

Längs med vägarna i Ängelsberg ligger cirka 70 mil brandslang, stora skyltar med texten obehöriga äga ej tillträde livsfarligt område blockerar flera infarter. Ett os av brandrök och svart skog omger orten.

Den största branden i modern tid är fortfarande närvarande. Befolkningen i Ängelsberg evakuerades när det var som värst, vissa fick fly och lämna allt de ägde på ett par minuter.

Men att det brann bara ett par hundra meter från Helena och Svens hem var inget som de då förstod.

– De pratade hela tiden att branden var i Sala, det är tre mil härifrån. Det var ingen som sa att det brann bakom knuten, säger Sven.

Dagen de blev evakuerade var den varmaste dagen, 32 grader, på hela sommaren. Solen stekte och röken som drog förbi kom ju från Sala, trodde de.

– Veckan innan hade det varit en skogbrand precis här, som de släckte omgående. Efter en vecka började det lukta brandrök igen, och vi tänkte att det är en väl en till skogsbrand, och det var det ju, säger Helena.

Paret bestämde sig för att åka och bada för att komma bort från röken. Ute på sjön började det regna svarta barr och sotflagor. Sven och Helena rodde hem och möttes av grannen som uppmanade dem att packa bilarna. Området kring huset omgavs då av en gröngul kompakt rök.

– På fem timmar gick elden en mil. Hade vi varit ännu såsigare då hade vi inte kunnat ta oss härifrån, säger Sven.

Hade stannat en halvtimme till på platsen hade de kanske inte kunnat ta sig därifrån.

– Om vinden inte hade vänt, då hade elden tagit hela Ängelsberg. Vi hade en grym jäkla tur, säger Sven.

De åkte från platsen men kvar var både katter, höns, ankor och vaktlar. I fem dygn var de evakuerade utan någon vetskap om huset stod kvar eller om djuren levde.

På uppsamlingsplatsen för de evakuerade började ryktet gå om att Helena och Svens hus hade brunnit ner.

– När vi för första gången under evakueringen fick återvända visste vi inte om djuren levde eller om huset stod kvar. Men vi möttes av en ensam liten ankunge och fyra katter som klagade över dålig service, säger Helena och ler.

I skogen intill huset, 100 meter bort, är de mossbeklädda stenblocken i skogen svarta och träden sotiga. Elden stoppades här innan den nådde marken för bränslet tog slut. Totalt brann 25 byggnader ner, en person dog och en skadades.

Intill Helena och Svens hus syns inte ett spår efter vad som precis har utspelat sig.

Flygplan och helikoptrar flög över området och släppte tusentals liter vatten under de mest intensiva dagarna. I dag faller ett välkomnande släckande regn.

– Den stora känslan, som jag hoppas håller i sig hos människor, är tacksamheten till alla som har jobbat med branden, säger Helena.

På vägen bort från Helena och Sven kommer brandlukten tillbaka och de stora förbudsskyltarna lyser som lampor vid avtagsvägarna. En och en annan brandbil åker förbi och ortsbefolkningen står vid vägspärrarna och pratar med vaktarena. Den värsta branden i vårt lands moderna historia börjar slockna men människornas syner och upplevelser kommer sent omsider att släckas.