Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"De flesta är lite naiva"

Hon kastades in i hetluften direkt. Efter 19 år som fjällräddare har Maria Häggblom upplevt det mesta när det handlar om att hjälpa människor i nöd på fjället.

– Jag tror att de flesta är lite naiva, säger hon.

Annons

Maria Häggblom har lång erfarenhet av att utbilda räddningshundar. En man från Hallen värvade henne till fjällräddningen för 19 år sedan och hon kastades in i hetluften direkt. Det hade bara gått två veckor efter att hon hade avslutat sin utbildning till fjällräddare innan hon sattes på prov ordentligt. En stor lavin hade gått i Åkersjön. Hela fjällsidan hade rasat och två personer saknades. Maria Häggblom var en av fjällräddarna som flögs in. De två personerna hittades döda dagen efter att de hade anmälts saknade.

– Det blev allvar direkt och jag har gått in från första stund med allvar i det här, säger Maria Häggblom.

Att vara med om en dödsolycka på första uppdraget blev förstås en omtumlande för henne. Det ledde också till att hon rannsakade hur hon hade genomfört sitt jobb.

– Jag vet att hundbefälet var förtvivlad över olyckan, men ingen pratade med mig. Jag ville ha reda på om jag hade gjort ett bra jobb. Allt gick på tok, men det kändes som att jag ville ha någon som talade om vad jag gjorde. Man rannsakar sig själv hela tiden, "hade jag kunnat göra på annat sätt?". Man funderade väldigt mycket på det under de första åren.

Nu har hon många års erfarenhet av att hjälpa människor som hamnat i nöd ute på fjället. Att fjällräddare får rycka ut på dödsolyckor är väldigt ovanligt.

– De flesta larm vi får är folk som har åkt där de vet om att de inte får åka. De har orsakat ras, men räddat varandra, satt sig i bilen och åkt hem. Sedan har de hört på radion att det har varit pådrag och kommit på "oj, det var ju vi" och då törs de ringa. Ofta säger de ingenting och då får vi jobba flera timmar i onödan. Det kan också vara så att man utsätter andra för fara genom att åka så.

Har människor för dålig kunskap om vad som gäller ute på fjället?

– Det är både- och. En del har väldigt bra kunskaper. En del förstår inte hur snabbt vädret kan slå om och hur farligt fjället kan vara. Jag tror att de flesta är lite naiva, eller så är det jag som har blivit fruktansvärt kinkig med åren. Jag har väldigt stor respekt för vädret på fjällen. För mig är fjället medicin. Det är många andra som känner av det och gärna vill ut i naturen. Men jag tror att de kan bli lite blåögda och inte vet vad de ger sig in på.

Maria Häggblom var också med och arbetade efter den dödliga lavinolyckan i Åre 2013. Hon tycker att det är viktigt för fjällräddare att vara ödmjuka eftersom man får uppleva mycket elände när man utför sitt uppdrag.

– Den största egenskapen är ödmjukhet. Sedan tror jag att det är bra att man inte är för ung när man börjar med det här, att man har lite livserfarenhet. Man bör kunna jobba med varandra eftersom man jobbar i team.

Den milda vintern har gjort att det har varit väldigt lugnt för Maria Häggblom och de andra fjällräddarna i länet. Det har inte gått ett enda lavinlarm, jämfört med 14 året innan.

– Lite synd är det, man vill ha något så man ser att allt fungerar. Alla olyckor är hemska, men man vill testa att det fungerar – och det har det gjort, säger Maria Häggblom.

Trots att fjällräddarna emellanåt får uppleva en hel del elände trivs Maria Häggblom bra med uppdraget.

– Man känner att man gör nytt. Det är stor tillfredsställelse att kunna hjälpa till.