Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

De borgerligas definitioner inget för Socialdemokrater

Socialdemokraternas avgående ordförande Mona Sahlin får nu beröm i borgerliga medier.

Annons

Det sker regelmässigt att före detta socialdemokratiska ledare får beröm där. När Sahlin dessutom, i sitt politiska testamente väljer att i viktiga stycken bekräfta de borgerligas kritik mot vad de rödgröna gick till val på, så är berömmen självklara. Ur socialdemokratisk synvinkel är förstås risken i stället den motsatta, att allt hon säger därmed kan avfärdas.

Det vore dumt. Men mycket är märkligt. Förvisso inleder hon sitt anförande på lördagen inför Socialdemokraternas förtroenderåd med viktiga konstateranden om att jämlikhet och utveckling kan och ska förenas. Hon argumenterar för gemensamma lösningar – också därför att de är effektiva – och hon värnar den höga sociala rörlighet och de relativt små ekonomiska klyftor som gjort välfärden möjlig.

Men i ivern att göra partiet valbart närmast bekräftar hon – även om hon kallar det en vrångbild – den bild de borgerliga spridit om att de står för jobb medan sossarna står för bidrag. Så motiverar hon behovet av politisk förändring. Visst är det fler som har jobb än som inte har jobb. Men förklarar det valresultatet? Nog är väl folk kloka nog att inse att den som har jobb och den som är sjuk eller arbetslös i många fall är samma person i olika skeden av livet. Jag tror det.

I fyra punkter slår hon dels in öppna dörrar: Målet är att alla som kan ska jobba, och det ska alltid löna sig att arbeta är två saker som alltid gällt i det socialdemokratiskt styrda Sverige. De som fick a-kassa eller förtidspension före 2006 hade det bättre än i dag, med de blev inte rika då heller.

Dels säger hon att a-kassan ska vara en omställningsförsäkring och inget annat, samtidigt som ”fler jobb går före större ersättningar”. Det första kan diskuteras. Hur långtidsarbetslösheten ska motas är ett problem som väl ingen har en lösning på än. Någon form av alternativ arbetsmarknad kan bli nödvändig som jag ser det.

Punkten ”fler jobb går före större ersättningar” är snömos. Sahlin går här på de borgerligas linje där en riktig arbetslöshetsförsäkring framställs som något som hotar jobben. Det är obegripligt, även om Sahlin längre in i talet talar sig varm för höjda tak i försäkringen så att fler har ett skydd värt namnet. Men märkligt nog sätter hon det i motsättning till den tid man får gå arbetslös. Det är ingen självklar motsättning – beroende på hur långtidsarbetslösheten kan tacklas.

Sossarna måste till skillnad från de borgerliga förmå att se arbetare, tjänstemän och företagare som människor inte bara i förhållande till dagens roll i produktionen. Om sossarna accepterar de borgerligas definition av arbetslinjen är partiet illa ute.