Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Därför slutade vår följetong så konstigt

LT:s sommarföljetong tog slut i måndags, en följetong som även Arbetarbladet haft.
Vissa läsare tyckte slutet var lite väl abrupt:
"Jag vill veta hur det går, Det var ju så spännande det kan inte bara sluta så där, mitt i en mening."

Annons

Det som tog slut var sista avsnittet av författaren Elsie Johansson roman "Sin ensamma kropp".

Arbetarbladets redaktion blev oroliga och kontrollerade att avsnitt 38 verkligen var det sista och vi slog upp sista sidan och såg att romanen slutar mitt i en mening. Inget fel begånget, tack och lov.

Därefter ringde redaktionen upp Elsie Johansson som blir glad över att många läst hennes roman som sommarföljetong.

– Det är roligt att höra, både för mig och för Arbetarbladets läsare att det är så stort intresse, säger hon glatt.

Varför slutar historien mitt i en mening?

– Jag vill lämna ett fönster öppet åt läsarens fantasi. Den slutar som alla mina romaner utan färdigställt slut. Det ingår i mitt sätt att skriva.

Många läsare är besvikna över att de inte får veta hur det går.

– Jag förstår dom, men jag vill ha det så. Ingenting i livet tar egentligen slut förrän när en människa dör. Jag vill att läsarna ska fortsätta fundera. Tänk dig noveller eller poesi som jag tycker står högre än romanen, där finns inga färdiga slut eller svar.

Romanen handlar om änkan Maliss, välbeställd pensionär, och är en historia om en kvinnas händelserika liv.

För alla som läst din roman, kan du inte säga något om vad som händer sedan?

– Min egen önskan och vad jag tror är att mannen i historien dyker upp igen. Men det kommer nog att dröja.

Blir det fortsättning på Sin ensamma kropp?

– Nej, det blir ingen fortsättning. Men skicka glada hälsningar till alla läsare från mig.

Fotnot: För den som undrar slutar romanen så här: Undrar vad det är han ville visa mig? På söndag