Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Därför läggs Sikås såg ner

Annons

Sedan Norrskog fattat beslutet om att lägga ner Sikåssågen har lokalpressen i Jämtland vid flera tillfällen beskrivit de besvärande effekterna för de anställda som mister sina jobb. Nedläggningen är givetvis starkt negativ också för lokala underleverantörer som åkare och verkstäder. I sak är beskrivningarna riktiga. Det är Norrskog som har fattat beslutet om nedläggning.

Men det är fel att ensidigt kritisera Norrskog. Kritiken ska riktas till regionens största skogs- och industriägare, SCA, som drar allt virke från inlandet till sina industrier vid kusten.

Sedan flera decennier pågår en stor omstrukturering av sågverksindustrin i landet. De små sågverken läggs ner och ett fåtal stora verk växer. Detta är en naturlig utveckling, som blivit särskilt påtaglig i norra Sverige. De små verken klarar inte av de stora investeringar, som krävs för att kunna driva en konkurrenskraftig verksamhet. De mindre verken är dessutom beroende av att få en del av sin råvara från de stora skogsbolagen, som äger betydligt mer än hälften av skogsmarken i inlandet. Trenden är densamma i Sverige norr om Dalälven.

SCA har sedan mitten av 1990-talet satsat stort på att bygga ut sin sågverksindustri vid kusten. Under de senaste tio åren har sågarna i Bollsta i Ådalen och Tunadalssågen utan för Sundsvall ökat sin kapacitet kraftigt. Jag bedömer att kapaciteten hos dessa verk har mer än fördubblats de senaste 15 åren. Timret till sågarna tas på allt större avstånd. Sågarna i Vilhelmina, Graninge och Stugun har lagts ner. Timret tas till kustverken. Gällösågen är tills vidare kvar och har byggts ut, men om det blir brist på timmer i Jämtland är det ingen tvekan om vilket verk, som får stryka på foten. I inlandet har vi tills vidare kvar ett par privatägda sågverk, som vi hoppas blir kvar. Dessa verk är dock i hög grad beroende av ett gott samarbete med SCA Skog för att få råvara i utbyte mot flis. Och det är givetvis ingen slump att de privata verken på senare tid har byggt ut en egen organisation för få fram råvara till sina verk.

Nedläggningen av sågverken i inlandet kan tyvärr medföra en besvärande effekt för prissättningen av sågtimret. Vi riskerar att få transportavdrag för sågtimret på samma nivå som för massaveden. En viss prisskillnad finns redan i dag, men den riskerar att bli större, om de kustbaserade, bolagsägda verken blir helt dominerande på marknaden. Behovet av en skogsägareförening och av privatägda sågverk är därför stort även om Norrskog nu har tvingats koncentrera sin sågverksamhet till Hissmofors och Östavall.

Ove Jacobsson

Åsarna Skogskonsult

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel
Annons