Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Därför fungerar inte marknaden

Annons

Arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv (SN) har en ny VD, Carola Lemne, tidigare i vårdbolaget Praktikertjänst. Därför är hennes syn på företag i välfärdssektorn särskilt intressant. Tidigare VD:n för SN, Urban Bäckström, gjorde sig känd för bombastiska och marknadsdogmatiska uttalanden. Finns tecken på omprövning nu?

Efter socialdemokraternas kongress våren 2013 sa Bäckström till Dagens Industri: "Förslaget om välfärdsföretagen är i den nuvarande tappningen den värsta inskränkningen av fri företagsamhet sen löntagarfonderna".

I Ekots lördagsintervju den 24 november 2012 hade Bäckström tidigare sagt att han har inget emot skärpta kvalitetskrav. Det han vänder sig emot är hur S vill kontrollera. Han vill ha krav på utfallet/ resultatet, inte på hur verksamheten bedrivs, t.ex. krav på antal anställda. Bäckström: De [företagen] ska få lov att organisera verksamheten efter eget gottfinnande med kvalitetskrav.

Bäckström hävdar vidare att det största hotet: är att kommunerna ska få avgöra om det ska få finnas privata företag i de skattefinansierade verksamheterna... och ha krav på vilken personaltäthet man ska ha.. Detta innebär i praktiken näringsförbud. Avslutningsvis öppnar Bäckström för partiell egenfinansiering i välfärden: Det gäller skolan och det gäller vård och omsorg. Pengarna kommer inte att räcka till. Den som har råd ska kunna betala tillägg och få bättre omsorg och utbildning.

Kravet att bara resultat/utfall ska mätas är gängse managementvisdom i näringslivet med dess mätbara vinstmål. I välfärden skulle det vara t.ex. antal lyckade höftledsoperationer (kan kanske mätas) eller resultatet av vård för multisjuka äldre eller gymnasieutbildning (knappast mätbart). Vem har sett att en kunnat bryta ner mål som bra och likvärdig skola eller omsorg till mätbara delmål? Kvantifierar man blir det styrfel mot det enkelt mätbara. Har man vaga mål legitimerar de bara en ostyrd verksamhet.

Att styra mot utfall när kvaliteten ligger i processerna, i mellanmänskliga relationer och förpliktelser, är ingen bra idé. Alternativet är löpande styrning av insatser/resurser och målrelaterad kvalificerad utvärdering med långa mellanrum.

När det gäller förslaget om kommunalt inflytande över etablering av privata bolag har Bäckström fel. Det gäller bara nyetableringar och kan faktiskt det leda till minskad konkurrens och ökade vinster för de redan etablerade bolagen i en kommun, som Anders Göransson (S) i stadsdelsnämnden på Södermalm nyligen framhållit.

Att marknaderna inte fungerar i dag heller visas av de stora vinsterna som många välfärdsbolag gör. Få av dem är på börsen. Varför? Det är en bransch som är så lönsam att det är onödigt att dela med sig av vinsten om man slipper. Inträdesbarriärerna i skola och omsorg är dessutom låga vad gäller kapitalkostnad. (avanza.se/placera 18 april 2013)

Men Svenskt Näringsliv har alltså i Carola Lemne funnit en ny VD, och hon intervjuades i Dagens Nyheter (14 juni 2014). Hennes ordval är mildare än föregångarens, men hur är det med innehållet?

Kärnan för henne är valfrihet. Dvs. individernas val och efterfrågestyrka på en marknad ersätter politiska beslut om lokalisering och fördelning efter behov. Efter SNS-studien "Konkurrensens konsekvenser" som visade att kunskapen är osäker, men att privatiseringarna inte ledde till påvisbara framsteg i kvalitet och effektivitet, har valfrihet varit stridsropet. Och visst, målet har varit öppet pga. den offentliga driftens okänslighet för brukarnas önskemål.

För Lemne är det lika självklart med privata bolag i välfärden som i byggsektorn, och hon negligerar vad vi vet om skillnaderna i styrbarhet mellan sektorerna. Redan i den tekniska byggsektorn är det svårt. Hon framhåller att tandvård i privat regi är accepterad på annat sätt än sjukvård, trots att skillnaden inte borde vara så stor. Ja, tandvård kan likna viss relativt enkelt kvantifierbar sjukvård, men ingendera är oproblematisk ur styrsynvinkel. Riksrevisionens förstudie nyligen visade att en mycket stor del av privattandläkarna kunnat tricksa med styrsystemet och ersättningarna från Försäkringskassan.

Privata ägare som sätter in kapital måste få utdelning betonar Lemne vidare. Det är förstås rimligt. Men för det första är kapitalinsatserna som nämnts små och för det andra kommer kapitalet sist och slutligen från skattebetalarna. Kanske tar ägarna lån för insatserna, ofta till hög ränta och inte sällan från andra delar av koncernen, och kan på så sätt nolltaxera i Sverige. Kommuner kan ta upp lån till lägre ränta och det ger billigare välfärd.

Sen blir Lemne något enkel när hon säger: "De som reagerar mot vinstgivande företag borde fråga sig om det är bättre att gå med förlust. ... Som tidigare sjukhuschef i offentlig sektor vet jag att det även där är nödvändigt att visa överskott".

Som bolagsVD i Prakttikertjänst vet Lemne att problemet i välfärden är inte att verksamheter gör överskott, eller vinst om man så vill, överskott är nödvändigt. Problemet är dels otyglade vinstmotiv, dels omfattande uttag av vinst ur verksamheten, direkt eller genom transaktioner i koncernen eller vid försäljning. Vinst måste inte plockas ut, och det finns – visar forskningen –organisationer och människor, inte minst kvinnor i välfärden, som drivs av och bör få möjlighet drivas av annat än vinsten som primärt motiv. Överskott kan alltid användas till att höja kvaliteten i verksamheten om de inte plockas ut av ägarna direkt eller vid försäljning.

Vad gäller välfärdens finansiering uttrycker Lemne sig försiktigare än Bäckström: den ska främst ske med skattepengar, men även hon öppnar alltså för privat delfinansiering och därmed ojämlikhet.

Sist återkommer Lemne till det hon ser som viktigast, valfriheten, och då är vinsten en nödvändig del. Det är den inte nödvändigtvis. Icke vinstdrivna, idéburna stiftelser liksom kooperativ och en radikalt omvandlad och utvecklad offentlig verksamhet kan också ge dynamik och alternativ. Det förutsätter bättre finansiering och en synnerligen omfattande satsning på forskning, utveckling och försök med alternativa modeller för organisering och styrning med en stark roll för brukare och personal. Alternativ till dagens managementmodeller, NPM och Lean, importerade från det privata näringslivet och med rötter i från samhällen med andra värden och förhållanden i ekonomi och arbetsliv än i den skandinaviska modell som bygger på tillit, deltagande och jämlikhet. Lemnes framtoning är annorlunda, ordvalen mildare och smartare än föregångarens, men SN:s politik omprövas inte. Med en tro på marknadens överhöghet över politiken är detta begripligt.

Svårare att begripa är en politisk linje – (S) – som med kaskader av byråkratiserande kontrollmetoder vill stoppa vinstjakt men behålla aktiebolag som enligt lag primärt ska främja ägarnas vinst och kapitaltillväxt. Internationellt är lösningen annars att driften uppdras åt primärt kvalitetsmotiverade aktörer.

När kommer omprövningen där?

Åke Sandberg, Organisationsforskare, professor em. Stockholms universitet.

Utgivit ’Värden i välfärden’ (arena idé 2014)

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel