Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Därför dör bygden

Annons

Vi som bor och verkar i glesbygden har de senaste åren drabbats av en våg av indragningar och nedläggningar. Antalet bensinmackar har halverats. Svensk Kassaservice blev för dyrt och lades ner. De mindre livsmedelsbutikerna försvinner en efter en. Vi skriver på protestlistor och uppvaktar kommun och länsstyrelse. Men, vi har själva genom vårt beteende aktivt medverkat till den försämrade servicen. Så här gör nämligen flertalet av oss.

Den lilla butiken i glesbygd har inte de speciella kryddor, som matprogrammet i TV-receptet kräver. Även i övrigt är sortimentet litet. Jag måste åka till centralorten för att få det jag önskar. När jag ändå är där blir det gärna storinköp, det blir ju så mycket billigare än att handla därhemma! Jag tjänar många kronor på att köpa toa- och hushållspapper i bal och då har jag också fått ett motiv till att åka med den dyra bilen till centralorten.

Jag måste ändå ha bil när jag bor i glesbygd och därför räknar jag bara den rörliga kostnaden (kostnad för bensin och lite till) när jag är ute och åker. Jag räknar så fastän jag innerst inne vet att det kostar över 35 kr per mil att köra bilen. Om jag storhandlar en gång per vecka blir det ändå inte så dyrt med resan. På macken eller i den lokala butiken köper jag enbart det jag glömt bort att skriva upp på listan för veckoinköpen.

Det här beteendet förstärks av centraliseringen i övrigt. Jag måste ju ändå till hälsocentralen för provtagning, jag måste till apoteket, jag kan passa på att gå på systemet, o.s.v. . Dessutom påstår man att ingen vill jobba ensam nu för tiden och därför blir det större och större enheter (läs hälsocentraler), som alla ska ligga i kommunens centralort. Kommunledningen vill ha en stark centralort och hejar på trots att det i slutändan blir kommunen, som får ordna och bekosta den basservice jag och andra pensionärer har rätt till och måste få.

Utbyggnaden av datakommunikation – i sig en välsignelse för glesbygden – har medfört att vi själva lydigt och utan ersättning har tagit över bankernas betalservice. Vi gör jobbet och bankerna tjänar storkovan. Smart, av bankerna i varje fall, men inte av oss som verkar i glesbygd. Indragningar och centralisering leder till stora bekymmer för den, som inte kan eller vill vara uppkopplad.

Nog måste Du och jag erkänna att vi genom vårt beteende och genom att snällt anpassa oss har bidragit till utvecklingen. Frågan är hur vi ska göra i fortsättningen? Ska vi i glesbygden dö bort i någon form av ordnad avveckling eller är det dags att sätta ner foten? Stadsborna vill ju ändå ha en levande landsbygd att besöka några veckor per år. En landsbygd med god service !

En liten bit på vägen kan vara att gynna den lokala butiken och lokal service i övrigt.

Ove Jacobsson, Åsarna

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel