Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Daniel är Östersunds Vintersportprofil

Skidesset Daniel Richardsson blev Östersunds Vintersportprofil för den gångna vintern.
Han fick ta emot sitt pris vid fotbollsmatchen Östersund–Sirius inför drygt 5600 åskådare.

Annons

Daniel tävlar visserligen för Hudiksvalls IF, men priset är avsett för idrottsutövare som bor i Östersund, oavsett vilken förening de representerar. I Östersund är det gott om elitidrottare med 18 i OS-truppen (åtta medaljörer), men bara två av dem representerade Östersundklubbar.

Daniel har varit bosatt i Östersund sedan 2007. Till skillnad från många andra elitskidlöpare som valt Östersund som bas för träning och tävling kom han inte till Östersund för att studera.

– Jag var klar med min idrottspedagogexamen vid Umeås Universitet. Jag var dessutom litet tveksam om jag skulle fortsätta satsa på skidor. Men om jag skulle göra det skulle det vara på en plats som har bra förutsättningar. Därför valde jag Östersund, förklarar Daniel.

Han föddes i Iggesund för 32 år sedan och tävlade även i friidrott (1,85 i höjd som mycket ung). Så småningom blev det Hudiksvall för skidåkningen.

– Men jag var ingen juniorstjärna. Trots det vann jag ett JSM på 20 km klassiskt.

Daniel kom med i olika landslagsgrupper utan att blomma ut på allvar. Inför säsongen 2009–2010 kom han med i A-landslaget. Sedan gick det snabbt. Året efter kom första världscupsegern, 15 km klassiskt i Drammen. En tävling som var något av genrep inför VM i Oslo.

Daniel blev favorit på motsvarande distans i VM.

– Men vi blev helt bortvallade och halkade efter rejält redan på den första halvmilen, förklarar Daniel.

Det ordnade upp sig med vallningen. Stafettlaget tog silver och så blev Daniel sjua på femmilen, precis som i OS året innan. Vid VM i Val di Fiemme 2013 blev det nytt stafettsilver och två 10:e placeringar.

Så kom den olyckliga sommaren 2013 då Daniel blev påkörd av en bil när han och svågern skulle skifta hjul efter en punktering längs vägen. Svågern omkom och man satte ett stort frågetecken för Daniels fortsatta skidkarriär.

Men han kom tillbaka och lyckades bättre än någonsin. Daniel blev med placeringarna 7–3–8 sammanlagt bäst av alla på de tre traditionella herrdistanserna i OS. Dessutom var han med och försvarade stafettguldet från OS 2010.

Med två OS-guld och två VM-silver i stafett var det klart att bronset på 15 km var välkommet.

– En individuell sätter jag större värde på än till och med segern i Holmenkollens femmil.

Annars var förstås den segern extremt imponerande då han på norrmannens hemmaplan besegrade världscupettan Martin Johnsrud-Sundby på sista kilometern.

– Det såg kanske ut som jag ibland släppte ryssen och Sundby, men jag hade allt under kontroll och kände att jag skulle vinna, kommenterar Daniel.

Världscupsegern var hans tredje om man räknar in en delseger i Touren. Alla segrarna vunna i klassisk stil, där hans enorma utväxling är svår att matcha. Stakningen är mest imponerande.

Nu tränar Daniel inför VM i Falun och siktar mest på femmilen, som går i klassisk stil, men tyvärr med masstart, även om majoriteten av världens åkare föredragit individuell start.

I skiathlon finns det god chans. Daniel ledde vid skidbytet i Sotji, men hans träning i skejt hade hämmats av knäskadan. Nu det gått bättre att träna skejt så han anser sig också ha bra chans på 15 km.

– Det vore kul att efter två VM-silver vinna stafetten. Men det blir tufft mot Norge som har en sådan bredd. Vårt lag har väl i första hand sex aktiva. Utöver OS-laget tror jag att Calle Halfvarsson, som i fjol var bra ända fram till OS, slår sig in. Sedan har vi ju också Anders Södergren, säger Daniel.

Träningen flyter bra, men Daniel har litet problem med ryggen.

– En stressfraktur, kanske beroende på stakträningen, säger han. Men han skadade knä fungerar bra och någon operation är inte aktuell. I varje fall inte under skidkarriären.

Däremot gör knäet att det blir mindre löpträning. Mest är det rullskidor samt pass på Vintersportcentrum där det finns både gym och naturligtvis rullbandet.

Vintersportcentrum är en av de många fördelar Anders ser med Östersund.

– Tidig snö, bra kommunikationer, bra vägar och backar för rullskidor, samt många andra skidlöpare på orten betyder mycket, säger han.

Han bor dessutom på gångavstånd till både skidspår och Vintersportcentrum.

Träningen är dock oftast ensam eller när det passar med Anders Södergren och Johan Olsson innan Johan flyttade.

Men så många skidlöpare på plats ger en kick och så blir det naturligtvis en hel del skidsnack.

Daniel är 32 år, men började landslagsatsningen så sent att det blir säkert många år till.

– Före OS i Sotji tänkte jag nog att OS 2018 i Pyeongchang inte skulle vara aktuellt.

– Men nu tar jag ett år i taget. Kanske kan jag tänka mig att satsa på långlopp 2016, då det varken är VM eller OS. Men ger världscupen i år bra resultat kanske jag också väljer den, säger Daniel.

När Daniel satt på läktaren under matchen Östersund–Sirius och fick höra att Östersund hade en bit över 20-talet välbetalda spelare kunde han inte undslippa sig:

– Tänk om man hade det så bra. Jag klarar väl mig, men inte blir man rik och många år tidigare var det tufft, förklarar han.

Men Daniel klarade universitetsstudierna utan skulder. Då gick det bra att sommarjobba.

Efter skidkarriären tror han inte på en fortsättning som tränare.

– Jag vill nog helst utnyttja min utbildning som idrottspedagog. Sedan också träffa en tjej och skaffa barn.

Efter ett längre förhållande kring tiden Umeå är Daniel singel.