Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Dåliga tider – strålande tider

Annons

Häromdagen gick Stockholmsbörsen upp till nivåer som inte skådats sen sommaren 2007. Ni minns när jobben ännu blev fler i konjunkturens spår. I samma veva kom de första tecknen på internationella problem i investmentbanken Bear Stearns. Stockholmsbörsens högsta genom tiderna kom bara dagarna innan beskedet att en av den bankens hedgefonder förlorat hela sitt värde. Sen rullade det på åt fel håll. Allt sprack med Lehman Brothers – finanskrisen var ett faktum.

Men när högsta indexet genom tiderna slogs var det i alla fall goda tider. Strålande tider.

Hur kommer det sig då att Stockholmsbörsen nu bara ligger några få procent under rekordet? Arbetslösheten är ju hög, och de svenska tillväxtsiffrorna skrivs ner. Dåliga tider får om inte annat förklara alla de borgerligas tillkortakommanden.

Svaret på frågan tangerar svaret på frågan hur de borgerliga kunde vinna valet 2010. Det handlade inte bara om misstro mot ett rödgrönt samarbete, som en del vill tro. Det handlade också om att många högbelånade svenskar i finanskrisens spår fick se sin privatekonomi förbättrad på ett sätt som ingen politiker hade kunnat fixa. Det handlar om de låga räntor som följde på krisen. Dessa räntor ligger kvar på mycket låga nivåer. Det driver på den lånebubbla som riskerar att spricka den dag man tar tag i problemen genom exempelvis sänkta ränteavdrag.

Det driver också upp börserna som däremot får rekyler vid blotta tanken på att riksbankerna ska sluta med sina massiva stödköp. Förbättrade arbetslöshetssiffror ger börserna samma skrämselhicka, samtidigt får många högbelånade anledning att hålla sig för skratt. Jo, jag tillhör också denna grupp. Och visst kan jag personligen se med visst jämnmod om riksbanker sänker räntor.

Jo, jag tror till och med att Sverige bör följa ECB i spåren för att undvika att kronan stärks till förfång för den verkliga ekonomin. Dåliga tider är strålande tider. Vart ska detta sluta?