Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dags att sluta drömma

Annons

Efter hemmapremiären mot Enköping (oavgjort 1–1) skrev jag att saknaden efter Lee Makel var enorm, att ÖFK saknade en riktig spelmotor.

När jag summerar lördagens 0–2-förlust mot Karlslund tvingas jag konstatera att det förmodligen inte hjälpt om Makel varit på plats.

Första halvlek var nog den sämsta ÖFK presterat hittills, åtminstone på hemmaarenan, i division 1.

Här saknades inte bara en härförare, här saknades tyvärr det mesta.

ÖFK-tränaren Kalle Björklund säger sig inte vara orolig efter den, sedvanligt, magra utdelningen i serieöppningen, tre förluster och en oavgjord, alltså bara en poäng hittills. Och det köper jag, Kalle måste som ansvarig hålla fanan hög.

Själv behöver jag inte bry mig och törs därför säga som det är; den här upplagan av ÖFK är den sämsta jag sett på många år!

Vill jag vara riktigt elak påstår jag att många av spelarna i den här truppen saknar insikt vilken nivå de verkligen befinner sig på. Jag läste flera intervjuer före serien där spelare drömde om allsvenska kontrakt, ja till och med fanns det någon som siktade på spel i Europa. Verkligheten är ju den att ÖFK spelar faktiskt i division 1 och är så här långt seriens sämsta lag.

Det är därifrån spelarna måste ta sitt avstamp, man måste faktiskt prestera innan man kan börja drömma om att få fotbollen som sitt jobb. Och så här långt är det faktiskt ingen som presterat ett skit.

ÖFK förlorade på två långa inkast, trots att man var förvarnade om att Dennis Fransson vräker i väg bollen längre än de flesta. Långa inkast är, rätt använt, ett vasst anfallsvapen men för ÖFK ska det inte behöva vara några problem när man har så starka huvudspelare som Tim Andersson och Bobo Sollander i mittförsvaret.

Men nu tror jag inte man hade koll på arbetsordningen; det måste vara Andersson/Sollander som tar striden i luften och Tomas Meijer plockar smulorna på linjen. Nu hamnade Meijer på mellis båda gångerna och Karlslund fick två synnerligen billiga mål och tre viktiga poäng.

ÖFK ryckte upp sig i andra halvlek, det ska sägas. Om det berodde på att hemmaspelarna skärpte sig eller att Karlslund spelade på resultatet vill jag låta vara osagt. Men jag tyckte att Chad Bond och James Burgin, de två Swanseaspelarna, kraftigt bidrog till förbättringen. Men Bond var en usel avslutare (brände tre fina möjligheter) och Burgins passningsfot var inte så exakt som den har sett ut på träningen, ibland.

Dessutom vinner ÖFK:s britter, som alltid, ingen sympati hos de svenska domarna; jag köper att Chad Bond fick rött kort för sin satsning i slutskedet men Burgin måste ha funderat många gånger över den varning han fick direkt han steg in på banan. Burgin satte ju bara ut sin fot (stillastående) som en Karlslundspelare stöp på. Än mer konfunderad måste Burgin ha blvit när han några minuter senare kapades våldsamt av en flygande Calle Jonsson utan att domaren Dragan Banjar visade något kort.

Men förstås, då hade Banjar varit tvungen att skicka Jonsson av banan eftersom Karlslundsspelaren, felaktigt, fått en varning strax före...

Till sist; det var inte bara på plan som ÖFK presterade ett bottennapp i lördags. Det synnerligen enkla matchprogram som delas ut till publiken innehöll så många felaktigheter att det var närmast pinsamt; motståndarna hette Enköping, Ante Björkebaum och Chad Bond hade fel tröjnummer, James Burgin fanns inte i laguppställningen och Bobo Sollander hade fått sitt förnamn felstavat.

1352 på läktaren förtjänar lite mera respekt!

Mer läsning

Annons