Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Dags att överväga storkommunen

Varför ska Ragunda med en befolkning lika liten som stadsdelen Torvalla hålla sig med en komplett kommunorganisation?

Annons

Hur motiverar vi åtta självständiga kommuner, med allt vad det innebär av byråkratiskt och politiskt dubbelarbete och ineffektivt resurs utnyttjande, i ett län med 127 000 invånare? Kan det förklaras med att vi har så mycket pengar att vi inte vet vad vi ska göra av dem? För att vi förväntar oss en sådan kraftig befolkningstillväxt i Rätan, Kälarne och Hammarstrand att vi behöver en beredskap att hantera anstormningen?

En och en halv månad före valet är kanske en illa vald tidpunkt att diskutera kommunsammanslagningar. Å andra sidan tycks tiden aldrig vara den rätta. Frågan hamnar alltid utanför dagordningen trots att den rymmer flera av länets framtidsutmaningar: Hur skapar vi organisationer som är effektiva, dimensionerade för vårt befolkningsunderlag och samtidigt demokratiska? Hur får vi ut största möjliga värde på våra skattepengar? Hur samarbetar vi bäst för att tillvara våra intressen i förhållande till varandra och gentemot centralmakten?

Kanske ligger en del av motståndet inbyggt i själva ordet – kommunsammanslagningar har en negativ klangbotten, tanken går direkt mot rationalisering, stordrift och demokratiskt underskott. Ordet har ett slags förlorarstämpel; inga välmående kommuner skulle komma på idén att slå sig samman .

Det är inte heller några välmående kommuner vi talar om och nu lämnar vi alltså sådant som närheten till skogsbäcken och den vidunderliga fjällutsikten därhän och tittar på den hårda verkligheten. Då ser vi att sotdöden redan drabbat delar av länet, det som en gång var sjudande bygder är i dag övergivna kulisser. Denna avfolkning har pågått i decennier. Och tittar man på prognosen för framtiden är det lika lätt att hålla sig för skratt; medan riket som helhet förväntas växa med 850 000 personer fram till 2030, spås befolkningen i Jämtland minska med 9–16 procent, enligt Statistiska centralbyrån.

När skattebasen minskar försämras den kommunala servicen. Att smärtgränsen är nåd d påminns vi om snart varje vecka. Det är bara att slå upp tidningen: justerade budgetar, skolnedläggningar, nya spar beting, familjer som över väger att flytta, stängda bibliotek …

Det finns många anledningar varför vi på allvar måste börja skissera på en annan samhällsorganisation. Nuvarande ordning med åtta självständiga kommuner plus ett landsting är inte rationell. Nu är människor inte alltid förnuftsdrivna, särskilt inte när alternativet riskerar att hota den egna maktbasen. Det finns inget politiskt tryck för att diskutera kommunsammanslagningar och det är väl inte så konstigt, ty vem är så dum att den initierar en process som kan leda till att han eller hon förlorar jobbet? Initiativet måste komma underifrån.

Sedan skulle det förstås inte skada om det fanns någon makthavare därute som faktiskt ser behovet av ett regionalt ledarskap. Våra minsta enheter, kommunerna, måste bli större, starkare och effektivare.