Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Christinas första roman – ett actiondrama från Handsjöbyn

Hon är textsnickrare, kompositör och artist. Nu också romanförfattare. I dagarna kommer Christina Kjellsson ut med "Solknepet", ett actiondrama på liv och död som utspelar sig på 60-talet i Handsjöbyn.

Annons

Romanen skildrar ett år i en sexårings liv. Och Christina Kjellsson säger att hon svor över det valet många gånger medan hon skrev.

– Det är ju en jättesvår ålder, man är varken liten eller stor.

Samtidigt var det en utmaning att skildra just det motsägelsefulla i att vara sex år. Å ena sidan är livet fragmentariskt, händelser bara uppstår till synes utan samband eller kronologi. Å andra sidan är man världens centrum, tror att det är man själv som styr.

Christina Kjellsson lärde sig läsa när hon var tre.

– Det var alldeles för tidigt egentligen. Jag läste och läste men förstod ju inte vad jag läste om.

En dag fick hon syn på en tidningsnotis där det berättades att forskare kommit fram till att när solen slocknar så tar det åtta minuter för oss människor att upptäcka det.

Efter det levde hon i åttaminuterspass. Hittade på långa ramsor, och så lång tid som det tog att läsa dem så länge skulle solen lysa.

Hennes bok heter "Solknepet", och ett solknep är just ett sådant sätt att försöka besvärja det faktum att vi lever här på jorden, utan att veta varför eller hur länge.

– Men så länge vi har våra solknep så finns vi.

Hon tittar in på redaktionen en fredagseftermiddag efter direktsändningen av populära programmet "Ordalaget" i P4 Jämtland.

Vanligtvis är hon med på länk från en studio i Göteborg, där hon bor, eller från något annat ställe där hon råkar befinna sig. Men just den här helgen är hon hemmavid med anledning av en jordfästning och har därför suttit i radiohuset i Odensala och språkat.

Hon berättar med glädje om sin kommande bok. Skrivandet i sig har inte varit enbart roligt, men själva boktanken är absolut kul, konstaterar hon. Och det känns lustfyllt att låta "Solknepet" möta sina läsare.

– Jag är odelat glad över att den snart kommer ut, säger hon.

"Solknepet" är självbiografisk till 97–98 procent, säger Christina Kjellsson.

– Mirjam är helt och hållet jag, medan vissa personer i omgivningen stämmer bara delvis.

Platsen är förstås Handsjöbyn, eller Handsjön som de som bor där säger.

"Humor, hundar och hembränt" skriver förlaget i pressreleasen och jag tycker det låter som en fördomsfull norrlandschablon kläckt av någon copywriter som aldrig varit utanför storstan.

– Nämen det är väl en bra sammanfattning, skrattar hon själv och tillägger:

– Man skulle också kunna kalla den för ett actiondrama på liv och död.

Det är i alla fall inte någon idyllisk landsbygdsskildring.

– Det utspelar sig i en miljö som man har svårt att förstå att den pågått och fortfarande pågår, säger Christina Kjellsson.

En miljö där djur och jakt spelar stor roll.

– När jag började skolan fick jag höra talas om oktoberjakt. Vadå oktober, undrade jag – jakt pågår väl året om?

Någon rovdrift var det inte fråga om, konstaterar hon i dag. Men var frysen tom så fyllde man på.

Och om skogen var karlarnas spelplan så var köket kvinnornas. På sin höjd gick de ut på farstubron, stod där i koftan med armarna i kors och såg ut över världen.

Ingenting störde könsrollsmönstret förrän Christina mötte en fotograferande kvinna en valborgsmässoafton.

– En kvinna med kamera på axeln, det gick inte ihop. Jag tittade mer på henne än på brasan.

En lucka uppstod, ett spelrum som lockade den lilla flickan.

– Jag ville inte bli en koftkvinna. Jag var ett knallpulverbarn.

Att skriva en roman var inget som hon egentligen hade tänkt förrän hon och kärbon blev insnöade i Grövelsjön härom vintern.

– Vi skulle åka skidor men det var 26 minusgrader. Bilen frös och jag har aldrig sett så mycket snö. Tänkte att antingen blir jag tokig och de får hämta mig härifrån med helikopter eller också sätter jag mig ner och skapar något.

Snödrivorna påminde barndomens drivor hemma i Handsjöbyn. Luckorna öppnades och Christina började komma ihåg. Lekar, kamrater, repliker. Utsattheten när det var 40 grader kallt och strömmen gick. Det som man pratade om och det som inte gick att prata om.

– Det var så mycket man inte vågade fråga. Man var rädd för de vuxnas reaktioner men också för deras svar.

Nu när den första romanen är skriven känns det rätt och roligt att fortsätta.

– Jag har två manus på gång. Det ena är en skröna helt utan självbiografiska inslag. Men jag har också börjat med en uppföljare till "Solknepet".

En ny skiva är också på väg, hennes sjätte. Den mixas just nu.

Så du är inte på väg bort från musiken?

– Nej, jag ska fortsätta med den också. Men som det känns nu är det prosan som kommer först.