Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Charmig Steinkjerfestival i smäktande sommarvärme

/
  • Steinkjerfestivalen är en charmig tillställning där det inte bara bjuds på musik utan även film och teater.Foto: Ingrid Torfjäll

Det här är en otroligt charmig festival, med idel glada och nöjda människor. Finner man vänner här tappar man inte bort dem.

Annons

I ett fantastiskt väder startade festivalen på torsdagkvällen med Turbonegro, som kanske är ett av de få norska band som vi känner till. Bandet var ju också på Yran för några år sedan. Det finns inte ord för hur sångaren Hank von Helvete får med sig publiken. Han är absolut inte bara sångare, utan en färgstark frontfigur som ger järnet från början till slut. En riktig kanonkonsert helt enkelt. När Torbonegro avsluta med låten Erection översatt till Tröndermål , var konserten fullkomlig. Vilken titel låten fick då, ska jag kanske inte nämna här.

Bellman kallar sig en ganska ny artist i Norge. Han heter egentligen Arne-Johan Ravan. I den norska succéfilmen Kurt blir gruesom, kan man höra honom sjunga ledmotivet. På en liten intim scen spelade han på torsdagen.

Helgens höjdpunkt skulle vara The Australian Pink Floyd Show på fredagkvällen, ett av världens bästa tributeband enligt kritiker. Jag hade nog inga större förväntningar innan, och gruppen nådde inte alls fram till publiken. Konserten bestod i princip av The Wall, och jag tycker att de framförde musiken på ett ganska själlöst och arrogant sätt. Extranumren, låtar från Dark side of the moon, och Wish you were here, höll dock bättre måttet.

Senare på fredagskvällen spelade CC Cowboys, ett populärt band i Norge som funnits i närmare tjugo år. Det finns knappt en norsk som inte har ett förhållande till deras låtar, något som också visar sig när de spelar live. De flesta i publiken kan texterna och sjunger med, och det här är ett riktigt publikfriarband, som alltid har jättebra framträdanden, så också den här kvällen.

Det pågår konserter och uppträdanden mest hela dagarna och kvällarna,så allt går inte att skriva om här.

Men två av lördagens konserter måste jag nämna. Den ena var Satyricon, som alltså är ett av världens största black-metalband. Visserligen är det inte min favoritgenre, men jag blev mycket imponerad av deras framträdande, och även av musiken. Sångaren Satyr, (Sigurd Wongraven) har funnits med sedan bandet grundades i Oslo 1991, och var bara 16 år den gången. Han är en karismatisk frontfigur, som hela tiden har kontakt med sin publik. Jag tror han är född Nordtrönder, och mellansnacket handlar mycket om patriotism.

Senare samma kväll spelar Kaizers Orchestra på festivalens största scen. Själv har jag bara hört talas om bandet, men fastnade för dem direkt! Ett band som har helt sin egen stil. Deras musik har inspirerats av allt från Tom Waits melankoliska texter till AC/DC och östeuropeisk folkmusik. Deras texter, som skrivs av sångaren Jan-Ove Ottesen och Zahl, är uteslutande på norska, på dialekten järska. Bandet ses som ett av Norges bästa liveband, och de turnerar intensivt i Norge och stora delar av Europa. Kaizers Orchestra fick med sig hela publiken i Steinkjer.

Längre ner i Steinkjer har det byggts ett köpcenter i mastodontformat. Det ser så klart ut som alla andra köpcenter, och där finns det inte mycket själ.

För att försöka få det gamla centrumet att överleva, har flera nya små butiker öppnat där. Butiker som fascinerar med speciella kläder, och annorlunda inredning.

En av dem, Mathildes verden, hade på lördagen tillsammans med frisörsalongen Betty Blue en helt fantastisk modevisning på torget! Kläder kombinerade på ett fantasifullt sätt, och tillbehör som spetsar, band och blommor, på ett mycket annorlunda och vågat sätt. Som grädde på moset, de mest spektakulära frisyrer!

Det händer mycket de här dagarna, och det handlar inte bara om musik. Det visas film och det spelas teater. Det pågår utställningar. Vill man kan man äta gemensam festivalfrukost på torget. Det känns som att hela Steinkjer deltar i festivalen på ett eller annat sätt, och det är kanske det som gör den så speciell.

Festivalens grundare Svein Björge gör ett jättejobb, och det känns att det här är hans barn, för han vårdar festivalen. Och bara våga starta upp en sån här festival i lilla staden Steinkjer, är värt mycket beröm. Jag har varit här förut, och jag kommer att återvända nästa år.

”Helgens höjdpunkt skulle vara The Australian Pink Floyd Show på fredagkvällen”

”Det händer mycket de här dagarna, och det handlar inte bara om musik. Det visas film och det spelas teater”

Mer läsning

Annons