Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Centerpartiets kollaps

På torsdagen övergav Centern formellt sin kärnkraftskritiska linje.

Annons

Den stopplag mot nya reaktorer som i decennier varit vägledande för svensk energipolitik har bytts ut mot en lagtext som medger att tio nya reaktorer får uppföras för att ersätta dagens åldrade kärnkraftverk. Med några ynka rösters övervikt lägger borgerligheten om den energipolitiska inriktningen för en mycket lång tid. Detta är en politik för generationer, ett åtagande som uppskattningsvis sträcker sig över återstoden av innevarande sekel. Lägg därtill en slutförvaring om minst 100 000 år ...

Frågan rymmer två dimensioner, en energipolitisk som gäller inriktningen på vår framtida elproduktion och en partipolitisk som handlar om Centerpartiets kollaps.

Genom att binda upp sig i svindyra kärnkraftsinvesteringar med långa ledtider blockeras satsningar på det förnyelsebara. Varför satsa på forskning och utveckling i gröna alternativ om Fortum och Eon tillsammans med basindustrin gör slag i sina planer på en ny reaktor i Oskarshamn?

Med gårdagens beslut försvann den sista kärnkraftskritiska motståndsfickan inom högerblocket. Borgerliga väljare som önskar en utfasning av atomkraften till förmån för grön kraft har inte längre något alternativ. Den sista försvarslinjen har fallit och man undrar om detta var Centerpartiets sista rikspolitiska avtryck för en lång tid framöver. Partiets trovärdighet är reducerad till noll.

Vilka ursäkter ska Maud Olofsson tillgripa när hon i höst ska söka förnyat förtroende hos gamla partisympatisörer, vi förhandlade bort er hjärtefråga i utbyte mot några vindsnurror? Vad finns det för unikt kvar i Maud Olofssons profil som skiljer henne från Jan Björklund och Fredrik Reinfeldt? Tänker hon med en dåres envishet fortsätta att framhärda sin kärnkraftskritiska hållning? Det verkar inte bättre.

När Olofssons partikollega miljöminister Andreas Carlgren i går skulle försvara Centerns svek lät han kammarens ledamöter förstå att han ”inte rubbat sig en millimeter sedan 70-talet”. Han är lika skeptisk nu som då. Ändå har han precis accepterat byggandet av tio nya reaktorer. Är det inte ganska fantastiskt!

Det var inte bara kärnkraftskramarna inom Folkpartiet som kunde korka upp champagnen på torsdagen. Även soffliggarpartiet firade en stor triumf. I går fick vi svar på frågorna: Hur spär vi på ett redan utbrett politikerförakt? Hur gör vi för att slutgiltigt övertyga medborgarna om att definitionen av politiskt arbete är att säga en sak men i praktiken göra motsatsen? Man agerar som Centerpartiet.

Annons