Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Carolina Wallin Pérez

Pärlor och svin (Family Tree)

Annons

Betyg: 3 Anslag är ett väldigt bra ord. När man bestämmer sig för att tolka någon annans verk, som Wallin Péres har valt att tolka rockbandet Kents musik, så är en väldigt grundläggande ståndpunkt vad man väljer att ha för anslag. I just det här fallet faller all rockromantik och benhård attityd samman som ett korthus inför den kliniskt välartikulerade, men samtidigt sammetsmjuka rösten, från Carolina Wallin Pérez. Ibland känns det lite avigt, balanserades mellan det smörigt jazziga och det bitska bluesiga. Som tur är finns det mullrande pianon och tremolokryddade gitarrer att rädda ljudbilden med och att förvandla Kents musik till jazz går förvånansvärt smidigt. Dels på grund av Joakim Bergs gedigna texthantverk, för det är inte mycket annat som bevarats rakt av från originalen. Det finns magplask, som ”Dom Andra” och ”Gravitation”. Men samtidigt vägs dessa snedsteg upp genom bättre insatser i ”Oprofessionell” och ”Klåparen”. Det känns trångsynt att anse att Kents rockmörker går förlorat i Carolina Wallin Pérez lite mer optimistiska och närmast soliga tolkningar. Men sanningen är att stilbytet samtidigt innebär ett personlighetsbyte, ett mer sofistikerat anslag på musik som aldrig själv har valt att gå den vägen. Kents musik är inte några jazzstandards, punkt slut.

Mer läsning

Annons