Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Carl-Göran Ekerwald bubblar av nyfikenhet

Carl-Göran Ekerwald är 87 år fyllda och full av framtidsplaner.

I går besökte han hemstaden Östersund för att tala om vatten på den pågående konferensen Vatten och klimat.

LT träffade honom över lunchen i går.

Annons

Han är hemma i Östersund för att prata om vatten. Inte om H2O utan det mentala vattnet i människornas föreställningsvärld.

– Jag ska prata om dopvatten, det är intressant, och om fostervatten, säger Carl-Göran Ekerwald.

Han liknar vattnet vid temperamentet och tänkandet och ger exempel ur religionerna. Carl-Göran Ekerwald är som ett levande bibliotek som bubblar av nyfikenhet.

Vi träffar honom på kaféet bredvid Lars Bolins galleri där han äter lunch med dottern Liv.

Vägg i vägg ställer Hans Månsson ut Vattenvärld, sina extrema närbilder av en jämtländsk fjällbäck. När Hans Månsson ringde honom och frågade om han ville prata under konferensen Vatten och klimat som hänger ihop med utställningen svarade han genast ja:

– Javisst, Lars Bolin och Hans Månsson är ju mina gamla elever!

Han börjar genast fundera på när Månsson och Bolin kan ha gått ut skolan i Svenstavik där han också var rektor.

– Jag har många planer, det är bara en fråga om att få tiden att räcka till, sa han för knappt tre år sedan i LT.

Nu har han hunnit fylla 87 och jag frågar om det är samma sak nu och jo, så är det. Han skriver, många många timmar om dagen. Hur orkar han?

– Det är inget arbete, att skriva är lustfyllt, säger han.

Och vad gör du just nu?

– Jag skriver på en bok nu som heter Bibliska egenheter och handlar om underliga saker i gamla och nya testamentet, berättar han.

De bibliska egenheterna berättar bland annat om putsade översättningar. Han bläddrar fram och tillbaka i Bibeln på hebreiska, grekiska och latin och hittar egenheter, som den om filisteerna.

Originalet säger att när filisteerna besegrats ska alla som kan kissa mot väggen dödas. Men översättningen säger ”döda allt av mankön”.

I ett annat exempel ur Psaltaren ger Gud sina fiender smisk på stjärten men i översättningen driver han sina fiender på flykten och den hånfulla dimensionen går förlorad.

– Är det en bra översättning? Nej, det är fegt, man putsar, säger Carl-Göran Ekerwald bestämt.

Och i höst, lagom till bokmässan, kommer en bok om norske poeten Olav H Hauge ut: Det stora självporträttet.

– Jag skriver också på en diktsamling, Sigridiana, det är en hyllning till en kvinna som heter Sigrid, men när den kommer ut, det vågar jag inte säga.

Han och hustrun Anna, som avled för två år sedan, hann med att bo på många ställen i sina liv. Nu har den evige studenten och folkbildaren återvänt till sin universitetsstad. Dottern Liv har övertagit Svindalen i Jämtland där han och Anna levde som småbrukare under en period.

– Mitt hem ligger i Lagga utanför Uppsala men nu har jag flyttat i hop med en dam som heter Sigrid inne i Uppsala, säger han.

Det är henne han skriver dikter till. Men Östersund är hemma.

– Östersund, det är min stad, jag är född här, jag tog studenten här.

En av Ekerwalds senare böcker är Lyssna med ögat, om att se på konst.

Jag undrar om han minns sin första konstupplevelse?

Det gör han. Han var 10–11 år och såg ett anslag om konstutställning på Grand Hotel i Östersund. Han gick uppför trapporna och mötte Rune Sigvards konst för första gången.

Och ur en plastkasse fiskar han upp dagens present från Lars Bolin: en kolteckning av just Rune Sigvard.