Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

60 år med String

/
  • Visst känns designen på Stringhyllans karaktäristiska gavlar igen från diskställ och trådbackar.
  • Designen på lampan känns igen från Stringhyllans gavlar. Fällstolen Nisse Strinning sitter i designade han själv, men den tillverkades endast i ett exemplar.
  • Helvitt är den kombination som säljer mest efter att Stringhyllan började nytillverkas 2005. Här i Stringplex med gavlar i plexiglas som ger en illusion av att hyllan hänger fritt på väggen.
  • Stringpocket, som har 15 centimeter breda hyllplan för att passa pocketböcker, ritade Nisse Strinning innan hann dog.
  • Nytillverkad hylla men klassisk design. För träbruna hyllplan med svarta gavlar är nog det folk oftast förknippar med String.

I år fyller Nisse Strinnings klassiska Stringhylla 60 år. Idén till hyllan som blev en av Sveriges största designsuccéer kläcktes i badrummet – men allt började med ett diskställ.

Annons

1941 studerade Nisse Strinning arkitektur på Tekniska högskolan i Stockholm. Han fick i uppgift att rita en villa med inredning. Eftersom han störde sig på att kökshandduken alltid blev genomsur när han torkade disk bestämde han sig för att rationalisera torkprocessen med ett diskställ. Dåtidens diskställ var gjorda i trä, så de möglade lätt. Nisse gjorde först ett diskställ i punktsvetsad järntråd, men det rostade istället. Då kom han på den genialiska idén att doppa järntråden i smält plast ¬- grunden till ett helt imperium av trådmöbler var lagd. Diskstället blev en framgång och fick snart en rad efterföljare i form av trådbackar, badrumshyllor, skötbord med mera under namnet Elfa. Elfas hyll- och backsystem blev en dundersuccé, i dag finns förvaringssystemet i mängder av svenska och utländska hem.


Det var när Nisse Strinning behövde en hylla till badrummet i sin studentlya som han kom snilleblixten att bygga gavlarna som stegpinnar. Hyllplanen blev flyttbara samtidigt som gavlarna gav stöd. Gavlarna skulle givetvis tillverkas enligt samma princip som Elfa, av plastöverdragen järntråd. Hustrun Kajsa som Nisse jobbade tillsammans med på den här tiden var först föga imponerad, men Nisse gav sig inte. Han tillverkade sin hylla och hängde upp den i hemmet. 1949 utlyste Bonniers Folkbibliotek en tävling, de hade under några års tid sålt lågprisböcker i stora upplagor så nu tyckte de att bokköparna behövde hyllor. Hyllan skulle rymma två meter böcker, monteras på väggen, packas i ett platt paket och kunna byggas ut efter hand. Det låg rätt i tiden, för under 40- och 50-talen började svensk inredning att förändras. Innan var det vanligt att folk trängde ihop sig i kök och sovrom, samtidigt som de hade ett finrum som stod nästan oanvänt. Nu skulle inredningen bli praktiskt och finrummen förvandlas till vardagsrum som kom till nytta året om.


Nisse insåg att det Bonniers efterlyste var en sådan hylla som han i princip redan hade gjort. Efter några mindre justeringar skickade han och Kajsa in hyllan under namnet ”String” och vann tävlingen. Stringhyllan började serietillverkas, den är en av Sveriges mest sålda möbler i Europa någonsin. Runt fem miljoner exemplar såldes totalt runt om i världen, Stringhyllor gick till och med att köpa på Jamaica. Nisse Strinning grundade det egna företaget String Design och fortsatte utveckla konceptet. Bland annat utökades Stringfamiljen med skåp, tidningsställ och telefonbord som passade till originalhyllan. I Tyskland startades egen tillverkning under namnet Deutsche String. Men framgången hade ett pris, Stringhyllans design är även en av Sveriges mest kopierade. Som mest ska cirka 200 plagiat varit i tillverkning.
- På 60-talet vann Strinning ett mål i Högsta domstolen mot ett företag som gjort en kopia, berättar Peter Erlandsson på String Furniture.


50- och 60-talet var Stringhyllans guldålder. Nisse Strinning deltog i flera utställningar, både på hemmaplan och utomlands. 1954 vann Stringhyllan guldmedaljen vid Triennalen i Milano. Nisse såg till att Stringhyllan växte åt alla håll och kanter. 1959 flyttade han till Lausanne i Schweiz för att komma närmare möbelproducenter i Tyskland. Men han designade inte bara nya hyllsystem utan även andra möbler såsom bord, stolar och lampor. Alla tillverkade enligt samma princip med plastdoppad järntråd, förutom ett undantag. 1953 tillverkade han perforerade plåtgavlar som passade till Stringhyllans hyllplan. Den idén byttes snart mot en ny, de perforerade gavlarna började tillverkas i plexiglas istället under namnet Stringplex. Men de var dyra att tillverka och blev ingen större succé, tillverkningen lades ned efter något år. Överlag hade Nisse Strinning svårt att upprepa framgången som han haft med Stringhyllan. Ingen av de andra möblerna var i närheten att sälja lika bra. Han gjorde bord med tresträngade ben och samarbetade då med Bruno Mathsson och Piet Heins. Alla tre kom på idén med spännben ungefär samtidigt och slog sig ihop, men när tillverkningen av det numera klassiska superellipsbordet med sina spännben i stål började marknadsföras på 60-talet var inte längre Strinning med i bolaget.


Efter guldåren under 50- och 60-talen sjönk intresset för Stringhyllan. Den hamnade på ”ute-listor” och ansågs inte längre passa in i modern inredning. Tillverkningen lades ned. Efter cirka 20 år i Schweiz flyttade Strinning hem igen. Men helt dog inte intresset för Stringhyllan. Under slutet på 90-talet fick den ett riktigt uppsving och klassades som retro. Helt plötsligt blev det inne att ha en String på väggen igen, hyllorna blev eftertraktade byten på aktioner och i andrahandsaffärer. Allra hetast var Stringplex, hyllgavlarna i plexiglas som bara tillverkats under en kortare period.
Peter Erlandsson och Pär Josefsson köpte tillverknings- och försäljningsrättigheterna av Nisse Strinning och startade företaget String Furniture i Malmö. 2005 började Stringhyllan nytillverkas och finns i dag i en uppsjö av storlekar och varianter.
- Vi tillverkar samma delar som fanns till originalhyllan, berättar Peter Erlandsson.
Även Stringplex ingår i nyproduktionen.


Några nymodigheter har emellertid tillkommit. Storsäljaren i dag är helvita Stringhyllor, något som Peter Erlandsson inte ens tror fanns under 50-talet.
- Det var nog inte inne med helvitt då. Det fanns vita gavlar, men inte hyllplan tror jag. Men det är helvita kombinationer vi säljer överlägset mest av.
Stringpocket, en mindre variant som har 15 centimeter breda hyllplan anpassade för pocketböckers storlek, är också ny.
- Den ritade Nisse Strinning innan han dog. Vi har rättigheterna till alla hans ritningar, det är ett jättestort sortiment. Allt tillverkas inte.
Nisse Strinning avled i maj 2006, 89 år gammal. Han fortsatte designa möbler livet ut, men nådde aldrig samma framgång som med Stringhyllan, eller ”hylljäveln” som han själv kallat den i flera intervjuer eftersom allt han gjorde jämfördes med den. Stringhyllan har i dag återförsäljare i flera europeiska länder samt i Japan, Australien och Singapore. Bäst säljer hyllan i Sverige, men försäljningen utomlands går framåt.
- Vi säljer mycket ibland annat Storbritannien och Finland. Men vi har inte hunnit marknadsföra Stringhyllan så mycket utomlands än, vi får ta en sak i taget, säger Peter Erlandsson.

Mer läsning

Annons