Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bröderna Coens visuella styrka

Biostaden

Premiär: 7 februari 2014

I rollerna: Oscar Isaac, Carey Mulligan, Justin Timberlake med flera

Regi: Ethan och Joel Coen

Speltid: 1 timme 44 minuter

Censur: 15 år

Annons

Vid första anblick är det alltid tvära kast i bröderna Coens universum. Deras förra film, "True grit", var en western om en ung flicka som sökte sin fars mördare. Gången innan, i "A serious man", handlade det om en vilsen judisk man i en villaförort på 1950-talet. Men vissa gemensamma nämnare finns ofta i filmerna och den här gången är de tillbaka på riktigt klassisk coensk mark.

Nu har de snöat in på folkmusik, närmare bestämt tiden i Greenwich Village just innan en viss Bob Dylan dök upp och förändrade singer-songwriter-traditionen. Folksångaren Llewyn Davis (Oscar Isaac) är självdestruktivt ointresserad av materiell framgång men blir ändå ständigt motarbetad av livet. Han hoppar runt mellan vänner och bekantas soffor medan han gigar på små klubbar. I "Oh brother where art thou" var det bluegrass som stod i centrum och då liksom nu är det den amerikanska musikern T Bone Burnett som har producerat musiken i filmen, och den är onekligen en bärande del.

Oscar Isaac både sjunger och skådespelar med perfekt tonträff och Carey Mulligan fortsätter att visa sin bredd som den mycket förbannade och skönsjungande Jean, ena halvan av folksångsduon Jim & Jean. Justin Timberlake spelar den välrakade Jim, och är än en gång riktigt bra även som skådespelare.

Vad som händer? Ärligt talat, det är rätt sekundärt. Dramat här illustreras i första hand av harmonierade stämningar och bärs upp av skruvade typer med kvasi-existentiella grubblerier. Det excentriska och lite småknasiga får blomma ut i en fin och sorgsen story om en man som är ute på en närmast homerisk odyssé. Här finns till och med en vilsen katt som heter Odysseus, som fingervisning.

Framför allt visar bröderna Coen sin visuella styrka som filmskapare. Det är bleka, urtvättade färger och mycket njutbara bilder rakt igenom, som hämtade ur Bob Dylans ikoniska "Freewheeling"-omslag.

Miranda Sigander/TT

Annons