Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brita Johansson

/

Vår kära mamma, Brita Johansson, är död. Hon dog en fridfull död den 3 februari 2009.

Annons

Mamma växte upp i Tångeråsen tillsammans med sju syskon i ett småbrukarhem. Efter skolan arbetade hon som piga några år. Under några somrar var hon fäbodstinta i Bastubuan. Den tiden återkom hon ofta till. Det måste ha varit en lycklig tid, nära naturen och tillsammans med djuren.

Vår pappa kom in i bilden och förändrade den. Några år i Östersund med omnejd, några år i Svaningen. Barnen kom tätt. Sex barn på sju år.

Den 1 april 1949 styrdes färden åter mot Tångeråsen. Nu började småbrukarlivet med självhushållning och några djur. Det var ett slitsamt liv som mamma delade med många medsystrar i kargt landskap. Tungarbetat i ladugård och hem. Många gånger var kvinnan ensam om ansvaret för ekonomin och barnens uppfostran när mannen under vintrarna jobbade i skogen. Det var svårt att få slantarna att räcka till.

Drivkraften för vår mamma var tron. Ljuspunkter för vår mamma var barnen, djuren, naturen och odlingarna.

Några minnesbilder: Spännande stunder i sällskapsspel. Korta stunder av närhet i högläsning. Vi satt alla syskon blickstilla och lyssnade när mamma läste. I adventstid var det Kristuslegender, i övrigt var det lite historia och någon saga. Mamma visste hur viktigt det var att barn läste. Varje jul kom tomten med ett hårt paket, en bok.

Grönsaker till maten. Minst två salladsblad skulle sommartid ligga på smörgåsen annars blev det ingen smörgås. Rårivna morötter, äpplen och russin fanns med på frukostbordet. Men när vetegroddar introducerades till frukost vägrade vi och mamma backade.

Tänderna skulle borstas och det utomhus när inte kylan var för stark. Ingen av oss barn skulle behöva dra alla sina tänder som 17-åring, som hon själv hade gjort.

Mamma lärde oss att alla människor har samma värde och att vara rädd om djuren och naturen. Hon gav sina söner redskap för jämställdhet. Att diska, stoppa strumpor, handarbeta och städa skulle även pojkarna klara av. Hon betonade vikten av att även döttrarna skulle skaffa sig ett yrke så de kunde försörja sig själva.

Skolan var viktig. Mamma hade en förhoppning om att vi, hennes barn, skulle få möjligheten att studera och hon gjorde alla de försakelser hon kunde för att öppna de vägarna.

Mamma överraskade oss alltid. I hemlighet under korta nattimmar skrev hon. Hon skrev om sitt liv, hon skrev om sina önskningar, hon skrev om den framtid hon ville se. Vilken talang hon hade! Hon dolde den, för hon ville inte sticka ut. Nu har vi sett den.

Det kanske finaste mamma har gett oss är presenten var och en fick på sin femtioårsdag, ett fotokollage över våra egna femtio år och framförallt; hon hade i text skildrat livet, mötena, från födelsen till femtioårsdagen. Vilken gåva det var!

Hon var nog lite annorlunda, vår mamma. Hon var en föregångare.

Mer läsning

Annons