Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Brister i äldrevården uppmärksammades – länsstyrelsen gjorde ingenting

Tina Stafrén uppmärksammade en rad allvarliga brister inom äldreomsorgen i Krokom förra året. Men de som ska granska kommunen gjorde ingenting. Mest troligt hamnade Tinas undersökning i papperskorgen.

Annons

Våren 2009 gjorde Tina Stafrén en stor enkätundersökning bland personalen inom äldreomsorgen i Krokoms kommun. Som privatperson och medborgare ville hon själv ta reda på hur det stod till med vården av de äldre. De enkätsvar hon fick in visade att de anställda var både stressade och frustrerade över situation. Personalens enkätsvar visade också att kommunen knappast levde upp till de krav som ställs i socialtjänstlagen.

Bland annat säger lagen att kommunen ska verka för en meningsfull tillvaro i omsorgen av de äldre. Men av de 50 anställda som svarade på enkäten fanns inte en enda som ansåg att de äldre hade en meningsfull vardag.

Politikerna i Krokoms kommun tog del av undersökningen men den ledde inte till några större förändringar i bemanningen på kommunens äldreboenden. Tina Stafrén ansåg att bristerna var så pass allvarliga att hon inte kunde låta saken bero. Hon vände sig därför till länsstyrelsen som hade ansvaret för att kontrollera länets kommuner och se till att de sköter äldreomsorgen som lagen kräver.

Tina Stafrén träffade under senvåren 2009 två handläggare på länsstyrelsens sociala enhet. De tog emot hennes undersökning men uppgifter som Länstidningen har tagit del av visar att informationen om de allvarliga bristerna troligtvis hamnade i papperskorgen hos någon av de båda tjänstemännen. I vilket fall som helst så ledde informationen inte till någon åtgärd från länsstyrelsens sida. Undersökningen blev inte ens registrerad i myndighetens diarium.

När Tina Stafrén får höra vad som hänt med hennes undersökning blir hon bestört.

– Jag trodde verkligen att de skulle agera. Länsstyrelsen är ju ytterst ansvarig som tillsynsmyndighet. Om inte de reagerar när det finns så här allvarliga brister i omsorgen, vem ska då se till att det finns någon rättssäkerhet för de gamla?

En av länsstyrelsens handläggare säger till Länstidningen att hon inte uppfattade undersökningen som ett klagomål och att den därför aldrig blev ett ärende.

– Ska jag som privatperson behöva känna till deras arbetsgång för att kunna använda rätt ord? Om man läser vad personalen svarat och hur de upplever situationen ska jag ändå behöva nämna att det är ett klagomål?

Tina Stafrén känner en stor ilska när hon tänker på hur personalens enkätsvar har hanterats hos länsstyrelsen.

– Om inte det här räcker för att de ska regera, vad krävs då för att granskande myndigheter ska göra en tillsyn? Det här ickeagerandet bidrar bara till att kommunerna kan fortsätta att bedriva en dålig äldreomsorg.