Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brexit eller Bremain del 1:Varför känner sig britterna inte hemma i EU?

Annons

Storbritannien är landet som våndas mellan valet att lämna EU, eller stanna. Den 23 juni hålls folkomröstningen som avgör om det blir ”Brexit” eller ”Bremain”. Ledarsidans Lovisa Arvidsson reste dit för att ta tempen på ett val som delar landet och som får övriga Europa att hålla andan.

På den knastriga bilradion klagar en butiksägare över alla onödiga EU-regler. Han är övertygad om att hans lilla butik skulle klara sig bättre utan dem och kommer därför att rösta för ett utträde ur EU.

Han är inte ensam om sitt resonemang: EU medför krångel och någon annan som lägger sig i, utan särskild anledning eller synbar fördel för Storbritannien. Att det gamla kungariket alltid har stått på egna ben och klarar sig bättre utan ”Europa”.

Av någon anledning, mental eller geografisk, ser många britter inte Storbritannien som en självklar del av Europa. Den ambivalensen lägger också grunden för ett splittrat land inför Brexitomröstningen i sommar.

Under min resa från norra Skottland till södra England hör jag argumentationen för ett ”Brexit” eller ”Bremain” ändras i takt med att landskapet skiftar.

Det är i början av maj och de snabba väderväxlingarna i de skotska högländerna påminner om en vårdag i Jämtland. Det är bara ett par dagar före parlamentsvalen i Skottland och Wales, ett hundratal lokalval i England och borgmästarvalet i London.

Men att döma av tidningarnas rubriker i den lilla tidningskiosken på den skotska ön Isle of Skye är det ett helt annat val som dominerar.

Storbritanniens val om att lämna eller stanna i EU är en ödesfråga för landet.

I Skottland, där majoriteten är för att stanna i EU, snärjs frågan om skottarnas självständighet in i en diskussion om Brexit, som i sin tur blir en fråga om vilket parti väljarna bör rösta på i lokalvalen.

Valet om Skottlands självständighet för knappt två år sedan är fortfarande färskt i väljarnas minne. Det var med knapp marginal som Skottland kom att ha kvar sina blåvita färger i Union Jack som fladdrar friskt i vinden utanför drottningens palats i London.

Det sticker fortfarande i ögonen på många skottar.

Nicola Sturgeon, partiledare för SNP, kampanjar för att Storbritannien stannar i EU.

Nicola Sturgeon, majoritetsledare i parlamentet och partiledare för skotska nationalistpartiet SNP ser en folkomröstning om EU som ett steg på vägen mot en andra folkomröstning om landets självständighet.

Röstar skottarna för att stanna i EU medan engelsmännen röstar för att lämna blir det ytterligare ett bevis för SNP att Skottland styrs från London, med en politisk agenda som inte skottarna står bakom.

I England är tonen annorlunda. Storbritanniens konservative premiärminister David Cameron, liksom Labourledaren Jeremy Corbyn, är båda för ett Bremain – att Storbritannien förblir en del av EU. Särskilt efter de specialkrav som Cameron har förhandlat sig till med EU under våren: En "nödbroms" som gör att EU-medborgare inte ska ha samma rätt till välfärd som britterna under de första fyra åren de arbetar i landet, samt rätten att motsätta sig nya EU-lagar och ytterligare integrering i EU-samarbetet.

Med sin portfölj av nyförhandlade specialvillkor hoppades Cameron att han skulle få engelsmännen mer vänligt inställda till EU.

Det har ännu inte lyckats.

Med en nationell självbild att den engelska kronan gav världen civilisation genom sitt vidsträckta imperium är det måhända lätt att se EU som en "regional tvångströja". Den självbilden måste uppdateras till dagens politiska läge i Europa och i världen.

Storbritannien är en del av Europa. Vare sig britterna ser sig som européer eller inte.

Annons