Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bottenfrusen bomarknad

Annons

Bostadsmarknaden är en stark kandidat till titeln sämsta fungerande marknad. Några exempel:

Trots att befolkningen ökat med nästan en halv miljon invånare på sex år har bostadsbyggandet minskat. Och trots att behovet av studentbostäder är skriande byggdes det bara 225 ifjol. I hela landet.

Av de tusentals "ägarlägenheter" som regeringen hoppades på varje år har det blivit 700. På fem år.

Det är ganska uppenbart att teorin om tillgång och efterfrågan inte är tillämplig här. Huvudansvaret för bostadsbyggandet måste tas av politiker. Marknaden gör det uppenbarligen inte.

På 1960-talet var Sverige i en liknande situation som idag. När födelsetalen steg hastigt blev det en kraftig bostadsbrist. Framför allt fattades det lägenheter för ungdomar som ville flytta hemifrån. Lösningen blev miljonprogrammet. Ett gigantiskt samhällsprojekt som gav en miljon bostäder till överkomliga hyror. Att många områden har utvecklats till problemområden är en annan historia som inte i huvudsak har med bostadspolitik att göra.

Ingen tror på ett nytt miljonprogram idag. Tiderna är annorlunda och kostnaderna mångdubbla. Men bostadsbyggandet måste öka och samhället måste ta ansvar för att det sker. Det är svårt att tro att det går utan subventioner som ökar viljan att bygga igen. Socialdemokraternas förslag om en byggbonus på en miljard för studentbostäder och små hyreslägenheter är bra, men en droppe i havet med tanke på behoven.

Den borgerliga patentlösningen är att höja hyrorna. De är för låga, därför byggs det inga hyreslägenheter, hävdar man. Enligt samma logik borde det byggas massor av bostadsrätter, för där är prissättningen fri och priserna stiger hela tiden. Men det sker inte.

En förklaring är en byggbransch som är kvar på amöbastadiet, med en produktivitet som är rent usel. Trots att det byggs en bråkdel av vad som efterfrågas så stiger byggjättarnas aktiekurser som raketer på börsen. Höga vinstkrav är en mer sannolik förklaring till att det byggs för lite än att hyrorna är för låga. Alla de stora byggbolagen, JM, Peab, NCC och Skanska har vinstkrav på 20 procent.

Det finns fler bisarra sidor av bostadsmarknaden. Många har faktiskt intresse av att det inte byggs i dag. Inte bara byggbolagen som vill hålla priserna uppe. I Stockholm har det gått så långt att kommunpolitiker inte vågar gå till val på löften om bostadsbyggande. Bostadsbristen gynnar en stor grupp väljare som äger värdefulla bostäder. Om byggandet tar fart riskerar priserna att sjunka och rösterna gå till något lokalt missnöjesparti.

Någon som har en starkare kandidat till titeln Mest störda marknad?