Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bortglömda bokskatter kommer till liv

I bokhyllor och källarförråd vilar bortglömda skatter och litterär lycka. Vilken roman tycker du borde återupptäckas?

Annons

Gunilla Kindstrand, chefredaktör, Hälsingetidningar:

– Anderz Harnings romaner "Stålbadet" (1972) och "Asfåglarna" (1974). Med frätande syra och magnifikt mod berättar han, mestadels självbiografiskt, om sin uppväxt i ett litet samhälle vid Norrlandskusten på 1940-talet; nazivurmen, sadismen, och inte minst det skrämmande tysta samförståndet mellan stadens stöttepelare om att somliga är mer värda än andra.

– Ett nytryck skulle skaka om en nutid som älskar sina småstadsslogans och helst bortser från att skrämmande idéer kan växa snabbt i skydd av det som ser ut som idyller.

Mats Dahlberg, kulturredaktör, Nya Wermlands-Tidningen:

– "Pedro Páramo" av den mexikanske författaren Juan Rulfo. Boken berättar om en godsägare i Comala, och romanen gav stark inspiration åt magisk realism inom litteraturen. Inte överraskande beundrades Rulfos mästerverk av Gabriel Garcia Marquez.

– James Joyces "Finnegan's Wake", hans "drömbok", som av många anses som oläsbar. Boken saknar intrig och en handfast handling. Men som språkligt experiment är den ett stort och fascinerande äventyr!

Sara Meidell, kulturredaktör, Västerbottens-Kuriren:

– "Grandavägen 7" från 1995 blev för mig en omtumlande ingång till den alldeles för lite uppmärksammade isländska författaren Vigdis Grimsdóttirs författarskap. En roman om sexualitet och döden, mitt emellan det brutalrealistiska och poetiska, som med fascinerande elasticitet i både stil och handling förtjänar att återupptäckas regelbundet.

Karin Holm, kulturredaktör, Hallandsposten:

– Det dröjde innan jag hittade till Stina Aronson (1892-1956) och 40-talsromanen "Hitom himlen". När det skedde skakade författaren om mig. Med en exakthet som påminner om Karl Ove Knausgårds skildrar Aronson några människor i en by i övre Norrland. Deras levnadsvillkor är mer än knappa, inga ord sägs heller inte i onödan, men inombords kokar byborna. "Hitom himlen" finns nyutgiven i Modernistas klassikerserie, med förord av Jenny Tunedal.

Bodil Juggas, kulturredaktör, Arbetarbladet:

– Irmelin Sandman Lilius är en finländsk författare som har hamnat i skuggan av Tove Jansson. Hon har skapat en poetisk barnboksvärld kring den påhittade kuststaden Tulavall. Där utspelar sig också hennes fantastiska vuxenberättelser om kärleken mellan målaren Ellen och diktaren Rudolf. Romansviten "Främlingsstjärnan", "Främlingsvägen", "Främlingsstaden" och "Främlingsbilden" är ett eget universum av underbart romantisk konstnärsromantik.

Gabriel Byström, kulturchef, Göteborgs-Posten:

– Imre Kertész "Mannen utan öde" förtjänar oupphörligt nya läsare. Jag läste om den för ett par månader sedan och drabbades än en gång av kraften i dess lågmäldhet. Kontrasten mellan Kertész språk, berättarteknik och det fasansfulla som utspelar sig i boken är oerhört drabbande.

Cecilia Ekebjär, kulturredaktör, Dalarnas Tidningar:

– Den finska författaren och dramatikern Minna Canth (1844-1897) skulle jag vilja läsa mer av på svenska. Hon skapade det finska realistiska dramat och skildrade arbete och kvinnofrågor, mest känd är hon för "Arbetarens hustru" som inte har fått någon samtida översättning. Pjäsen gjorde skandal men ledde till en lagändring som gjorde att kvinnans egendom inte automatiskt tillföll mannen i ett äktenskap.

– Dramat "Sylvi" spelas nu i vår på Göteborgs stadsteater.

Åsa Christoffersson, kulturredaktör, Östgöta Correspondenten:

– "Dödssynden" av Harper Lee från 1960. Mer känd under originaltiteln "To kill a mockingbird". Fick Pulitzerpriset 1961, blev film 1962 med Gregory Peck. En uppväxtskildring som slår ikull en i kraft av sin stil och sin berättelse, dessutom med ett brännande aktuellt antirasistiskt tema. Även om den räknas som en amerikansk, modern klassiker är det alldeles för få som läser den i dag.