Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bonusarnas tid är förbi

Innan den ekonomiska krisen var de vidlyftiga bonusersättningarna till storbolagens ledargarnityr provocerande; en nagel i ögat på en hårt arbetande befolkning.

Annons

Men att eliten inom näringslivet vet att berika sig visste vi redan och så länge man har ett jobb att gå till finns det väl viktigare saker att bry sig om, till exempel om vi ska över r aska ungarna med en resa till Mallorca eller Rhodos på sommarlovet. Men så slog industrikrisen till med full kraft och för många hushåll ställdes hela tillvaron på ända. Måste vi flytta till något mindre, finns det något vi kan sälja?

För 2008 betalade banken SEB ut 2,2 miljarder i bonusersättningar. Vd:n Annika Falkengren avstod förvisso från sin bonus, men med grundlön, eftersläpande bonus och inlösta personaloptioner blev förtjänsten ändå 20,2 miljoner. Storbolagens bonusorgier var inte längre provocerande – de var en cancersvulst på samhällskroppen, ett hot mot sammanhållningen. Att hela upplägget med rörliga ersättningar dessutom är företagsekonomiskt förkastligt eftersom det uppmuntrar en farlig risktagningskultur gjorde förstås inte saken bättre.

Vem ansvarar för de långsiktiga framgångarna när folket på direktionsvåningen är inriktade på att maximera den egna bonusen? De här bristerna är kända inom forskningen. Det i ntressant a är att storbolagen nu också själva erkänner problemen. Normalt när någon börs-vd ska motivera sitt företags incitamentprogram brukar det heta att någon form av rörlig ersättning är en förutsättning för att kunna rekrytera de bästa. Utan en prestationsbaserad bonus som grädde på moset drar talangerna till London.

Facket Unionen har frågat vd:ar och koncernchefer i 320 företag med verksamhet i Sverige och med fler än 500 anställda om deras syn på rörliga ersättningar. 86 företag svarade och r esultatet går onekligen på tvärs med invanda föreställningar. ”I Unionens undersökning anser nästan hälften av cheferna att dagens bonussystem styr mot kortsiktiga mål (...) Men bonus som morot då? Motivet bygger på antagandet att vd drivs av sin egen plånbok och antas anstränga sig mindre om det inte finns något att vinna på att anstränga sig hårdare. Svaren i Unionens undersökning pekar på att motivet är svagt. Ett stimulerande arbete, viljan att utveckla en organisation, inflytande över företagets utveckling och framtid samt stolthet över att göra ett viktigt jobb för företaget är drivkrafter som samtliga vida överträffar möjlighet till status och hög ersättning” (DN debatt, 12/7).

Orättvisa, omoraliska, irrationellt utformade, illa omtyckta av allmänhet, politiker – och företagsledningar. Bonusarnas tid är förbi.