Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bokrecension: En rafflande bankhistoria i jämtländska färger

Annons

För fyra år sedan debuterade förre banktjänstemannen Torbjörn Ohlsson i Östersund med romanen Girighet eller makt, som gav läsaren rafflande inblickar i den för allmänheten ofta slutna bank- och finansvärlden. Nu har han givit ut en fristående fortsättning på de hisnande äventyren i bank- och finanskretsar, nu med titeln Guldfeber.

Efter ett långt yrkesliv, som började med vanlig expeditionstjänst och avslutades som säkerhetschef i banken decennier senare, har Torbjörn Ohlsson haft erfarenheter och upplevelser av det mer extraordinära slaget att utgå ifrån när han med lust och engagemang gått in i rollen som författare av spänningsromaner med banken som miljö och intrigernas nav.

I sin nya roman Guldfeber låter Torbjörn Ohlsson händelserna utspelas under ett för bankvärlden mycket turbulent årtionde, som i början av 90-talet startar med bankkris och hårdföra fusioner. När mindre bankkontor läggs ner på löpande band och stora personalneddragningar äger rum, när Bankakuten inrättas, Telefonbanken och Internetbanken kommer till och när de riskfyllda satsningarna i Finland och Baltikum görs, liksom den olyckliga hanteringen av ägarstiftelserna.

Ja, det är sannerligen ett turbulent årtionde i bankvärlden, som Torbjörn Ohlsson skildrar, och klokt nog gör han det från flera olika utgångspunkter för att få liv och spänning i berättelsen. Interiörer från den högsta bankledningens slutna rum och regionkontorens mer öppna men konfrontationsladdade miljöer varvas med inblickar i de kriminella kretsar, där planer alltid smids på lönsamma kupper och häftiga rån.

Torbjörn Ohlsson laddar också sin berättelse med ett färgstarkt och mångskiftande persongalleri med alltifrån den mycket framgångsrika och skrupelfria bankchefen Gunilla Blom, som sätter egna bonusar och förhandlingsframgångar före familjens väl och ve, styrelseproffs med siktet inställt på expansion, regionchefer som får ta smällen när det ska sparas och personal avskedas, men också smarta bedragare och hårdföra rånare, som alla har det gemensamt, att de lider av guldfeber. Författaren har under sitt yrkesliv i bankens tjänst säkert mött och upplevt dem alla.

Genom att varva flera olikartade berättelser kring samma tema om pengar och girighet höjer Torbjörn Ohlsson tempot i boken samtidigt som han befolkar berättelsen med mycket profilstarka personer från samhällets topp till dess botten.

Det finns mycket av jämtländsk-härjedalsk lokalfärg i Torbjörn Ohlssons roman, med interiörer från bankkontoret vid Stortorget och de små lokalkontoren runt om i länet. Även den högsta bankchefen för Sverigebanken har ju sitt andningshål i länet, nämligen i Ramundberget, som hon titt som tätt återvänder till för att samla kraft och planera vidare avancemang för banken och för sin egen personliga del.

Att Torbjörn Ohlsson kan den här miljön med alla dess personer - höjdare som fotfolk - är helt uppenbart, och han kan också i detalj den bankhistoria som har gått från kris och akutvård till rekordvinst och fantasibonusar. Liksom – i sin roll som säkerhetschef – småbusets och de smarta bedragarnas ständiga lockelse av bankvärlden, från minsta uttagsautomater till de tyngsta värdetransporter.

Torbjörn Ohlsson lyckas göra underhållande läsning av all denna guldfeber, som här i en mindre tegelsten på drygt 400 sidor.