Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Boken som befriar

"Jänta mi" kallade han henne. Och hon gjorde som han sa. Men ingen förstod vad det egentligen var som hände när Margareta hälsade på hos farfar. Inte Margareta heller – förrän 50 år senare.

Annons

På lördag utkommer boken "Jänta mi". Den har underrubriken "En bok om incest, skam och insikt genom psykoterapi" och är skriven av Margareta Winge från Odensala och Bengt Göran Aronsson från Ås.

I tolv år har Margareta varit patient hos Bengt Göran, som är psykolog och psykoterapeut, och i terapin har undanträngda minnen från barndomen kommit fram.

Margareta har skrivit i hela sitt liv och publicerat sig i både antologier och flera egna diktsamlingar. Men incesten som hennes farfar utsatte henne för har hon inte berättat om förrän nu.

– Man kan inte berätta det man inte har ord för.

Nej, Margareta förstod inte vad det var farfar utsatte henne för när han bad att hon skulle komma och ligga bredvid honom en stund. Trevandet under kjolen. Hennes lilla hand på hans stora kön.

– Jag visste bara att jag skämdes. Och att jag inte fick berätta för någon. "Det här är vår hemlighet", sade farfar.

Margareta stoppade undan minnena. Hon blev vuxen och flyttade hemifrån, började jobba och bildade egen familj. Oro, ångest och dålig självkänsla präglade tillvaron och tog sig så småningom uttryck i svår värk. Hon fick diagnosen fibromyalgi och tabletter mot det onda men det ville inte ge med sig.

Margareta fick remiss till terapi hos Bengt Göran och gick dit med inställningen att "inte kan han hjälpa mig med något". Men efter år av samtal har hon insett att terapi var precis vad hon behövde.

– Det onda i kroppen har jag kvar, men nu har jag lärt mig att hantera det, säger hon.

Terapin inleddes i början av 1990-talet, några år efter det att man börjat prata mer öppet om incest i Sverige. Det togs upp till diskussion i medierna och Margareta minns särskilt ett tv-inslag där en kvinna lugnt och sakligt berättade om vad hon varit med om som liten.

– Fram till dess trodde jag att det bara var genomförda samlag som kallades för incest. Nu gick det upp för mig att det som farfar gjorde med mig också kunde räknas dit. Och jag förstod varför jag alltid haft så svårt för kladd och måste tvätta händerna så ofta.

Margareta hade fött fyra barn och alltså gått igenom ett antal gynekologiska undersökningar. Det hände att läkarna berömde henne för att hon var så duktig att slappna av. Men när terapin närmade sig sitt slut hamnade hon på sjukhus för en rutinartad underlivsoperation. Då brast allt.

– All kroppssmärtan kom på en gång. Men nu vågade jag vara liten och låta mig tas om hand. Och när man vet varifrån det onda kommer blir det lättare att bära.

Margareta hade vid den här tiden redan skrivit ett antal dikter om sina upplevelser. Hon blev ombedd att komma till sjukhusets kvinnoklinik flera gånger och läsa dem för personalen. "Det här måste fler få höra. Finns dikterna i tryck?", frågade man där, och tankarna på en bok började ta form.

Ganska snart kände Margareta att hon ville ha Bengt Göran som medförfattare.

– Han står för trygghet för mig. Och jag förstod att det skulle bli en annan bok med hans synpunkter.

Bengt Göran var tveksam till en början. Samtalsterapin var avslutad sedan flera år och egentligen är det emot reglerna att patient och terapeut har fortsatt kontakt när en terapi är över.

Samtidigt kände han det som lockande och meningsfullt att vara med och tolka, kommentera och förklara det som Margareta skriver om.

– Boken känns också som ett sätt för mig att göra avslut och sammanfatta mitt yrkesliv, säger han.

Själva bokarbetet har tagit fyra år.

– Vi har träffats en gång i månaden, samtalat och bandat, antecknat och läst för varandra. Och ganska snart kom vi i kontakt med Ingegerd Bäckström på FB förlag, som varit en ovärderlig hjälp på vägen.

När började ni förstå att det skulle bli en bok?

– Det har jag inte riktigt förstått än, säger Bengt Göran med ett skratt där han sitter med den färdigtryckta boken i sin hand.

"Jänta mi" inleds med fjorton av Margaretas dikter. Dikter som står för sig själva och inte behöver några närmare kommentarer. Sedan kommer "Farfarsbrevet", en ursinnig uppgörelse med farfar där Margaretas ilska över det hon utsattes för får ta det utrymme den förtjänar. Därefter följer ett antal korta kapitel där Margareta berättar andra minnen, dels från sitt liv och dels från terapin; minnen som ger bakgrund och relief åt hennes upplevelser och reaktioner. Och till sist kommer Bengt Görans del, där han berättar hur de arbetat i terapin tillsammans och vilka psykoanalytiska teorier som arbetet utgått ifrån, för att förstå varför Margareta gick med på det farfar ville och dessutom höll totalt tyst.

Vem har ni skrivit boken för?

– Alla som behöver den! Om "Jänta mi" kan få någon enda människa som varit med om liknande saker som jag att må bättre, då är jag nöjd, säger Margareta.

Kan du känna någon rädsla för negativa reaktioner, att inte bli trodd eller att man ska säga så’nt där skriver man väl inte om?

– Den rädslan finns där förstås. Men det tar jag i så fall. För den här boken är viktig och i dag är jag stark!

Fotnot: Nu på lördag den 30 november klockan 13 är det boksläpp för "Jänta mi" på Östersunds bibliotek.

Annons