Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Björnsafari – ett helvilt äventyr

/
  • Inför björnjakten slutar man att lägga ut mat. Björnarna förstår den signalen och försvinner spårlöst.
  • Björnarna rör sig alldeles utanför ditt gömställe, där du bor under 24 timmar. Härifrån kan du följa deras liv.
  • Hona med björnunge. Tre år senare får ungen klara sig bäst den kan utan hennes beskydd.
  • Följ ungarnas fartfyllda lek på nära håll. Foto: Magnus PettersenBjörnhannar på jakt efter mat.
  • Magnus Pettersen framför ett av safarins olika gömställen.

På björnsafari i finska Lappland behöver du inte vara naturfotograf för att följa Europas farligaste djur på några meters avstånd. Men du måste våga smyga fram till gömstället – genom ett av världens björntätaste områden.

Annons

Vi befinner oss cirka 700 meter från den ryska gränsen. Två timmar från närmaste samhälle har färden gått genom skog och myrar i oändlighet, de sista milen på grusväg. Martinselkonen Wild Center är en före detta gränsstation dit det numera kommer folk från hela världen för att se björnar i det vilda, under parning och i slagsmål. En naturupplevelse de nästan garanteras.

– Nu, innan bärsäsongen är de jättehungriga. Ni kommer knappt hinna fram till gömstället innan björnarna kommer, blev svaret när vi bokade.

Ett säljargument? Det håller i alla fall liv i fantasin när vi denna mulna julidag ska gå de sista kilometrarna fram till gömstället där arrangören har lagt ut mat. Guiden Tapio ber alla kolla att inget skramlar i utrustningen. En kvinna är orolig för Tapios beväpning – en burk pepparspray.

– Vad gör vi om vi ser en ensam björnunge?

Det betyder att mamma björn finns i närheten och attackerar oavsett odds.

– Vi tar den situationen om den kommer, svarar den finska vildmarkssonen med ett flin.

De enda som attackerar under marschen är myggen. Här och var pekar Tapio på björnspillning som är så färsk att den nästan ryker i den 12-gradiga luften.

De små timmerkojorna består av en rad gamla bilsäten framför varsin lucka på 30 x 20 centimeter. Tapio reglar dörren till vårt hem de närmaste 20 timmarna och det dröjer inte länge förrän den första björnen lufsar förbi några meter utanför. Då inser jag ironin. På djurparken är björnarna instängda, här är rollerna ombytta.

Luckan är dels en glugg av plexiglas, dels ett kamouflerande tyg som kan skjutas åt sidan för att ta foto. Vi ser, hör och känner lukten av björn.

Fler har fått vittring på maten och björnarnas brutala hierarki blir uppenbar. Några missnöjda grymtningar signalerar – detta bord är upptaget. Störst går först och 300 kilo Bodari har given första-tjing. Han sågs första gången 1997 och genom gömställets faktahäfte vet vi allt, hans karaktärsdrag, strider och ungar.

När Bodari mätt och belåtet lufsar iväg blir det styrkemätning. Två hannar vill åt resterna. Ett vrål och några snabba örfilar med ramen senare är turordningen avgjord. Vid en matbit längre bort morrar en björnmamma med två ungar så fort någon närmar sig.

Ensamma hade fjolårsbarnen jagats iväg direkt. Lägst står 3-åringarna. De smyger förbi någon meter ifrån oss, men märker eller bryr sig inte om oss. Ögonen ständigt på maten, några smulor är allt de kan hoppas på, detta första år utan mammas beskydd.

Korpens ständiga, mytiska läte ramar in vildmarkskänslan. På kvällen pekar Tapio upp i en tall. I kikaren syns en stor havsörn speja ner på festen under träden. Reflexerna från kamerorna har inte undgått den. Plötsligt spritter det till i benen – den dyker blixtsnabbt och har på någon sekund slagit ner och fångat en laxbit i klorna. Två mäktiga vingslag senare är den borta för att aldrig återkomma under denna kväll.

När natten är över är våra minneskort fulla med filmer och bilder på björn, örn, falk, korp och räv.

Den 20 augusti börjar björnjakten i norra Finland, så fram till den 10:e läggs mat ut varje dag. Den uteblivna maten är en varningssignal som björnarna förstår. Efter tre dygn utan mat försvinner de helt spårlöst. Ingen vet vart de tar vägen och ingen ser dem, förrän de dyker upp igen till nästa vår.

Mer läsning

Annons