Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Björklunds bekväma utväg

Annons

Utbildningsminister Jan Björklund borde ha ett av regeringens mest utsatta uppdrag. Det mesta som rör skolan pekar nämligen fel. Skolverket tvingas konstatera att Sverige är ett av få "länder som visar en kontinuerlig resultatförsämring under hela 2000-talet". Samtidigt håller idén om en skola där barn från olika socioekonomiska bakgrunder studerar tillsammans och gnuggas mot varandra, på att bli ett vackert minne. Något som en gång var, men inte längre är.

Jan Björklund borde alltså ha en del att svara för, ändå kommer han väldigt billigt undan. Utbildningsministerns strategi för att slippa kritik liknar hur vissa av Janne Josefssons intervjuobjekt agerar när de konfronteras, de lägger sig platt för skjutjärnsreporterns anklagelser. Björklund lägger sig platt – och skäller. På de sjunkande resultaten, på lärarna som undervisar på fel sätt, på kommunerna som inte kompenserar tillräckligt. Björklund är alltid mest förbannad.

Men utbildningsministern är faktiskt just det, högste ansvarige, och det går inte att skylla på sossarnas skolpolitik hur länge som helst. Särskilt inte som det var borgerligheten, först under regeringen Bildt och senare i allians med Miljöpartiet, som lade grunden till dagens splittrade och hårt marknadsdrivna skola.

Skolverket återkommer i sina rapporter till sambandet mellan ökade kunskapsklyftor och det fria skolvalet. Ansatsen påminner om hur FN:s klimatpanel med stigande säkerhet kopplar samman människans uppsläpp med jordens uppvärmning; för varje ny rapport tycks sambandet bli lite starkare.

Jan Björklunds insats är således inte så nobel som han själv försöker att göra gällande. Han är inte skolans räddare i nöden. Björklund har tvärtom varit en ivrig försvarare av den utveckling som lett fram till dagens förfall. Indignationen från FP-ledaren klingar falskt.

Björklund var bland de sista att reagera på skolsystemets svagheter. Om någon noterat en skärpt ton från utbildningsministern på senare tid handlar det snarast om en anpassning till en växande opinion som fått nog av larmrapporterna om ökad skolsegregation, riskkapitalbolag som slussar ut miljoner och friskolor som går i konkurs.

Björklund har dock inte väckt några initiativ för att problematisera, ännu mindre reducera, de negativa effekterna av det fria skolvalet.

Jan Björklund brukar säga att han har gjort rent hus med den socialdemokratiska flumskolan. Han har dock inte reparerat skadorna efter sina egna ödesdigra experiment. Och för det är han i allra högsta grad ansvarig.