Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Birger lämnar det dokumentära bakom sig

Storpolitiken, vattenkraften, gruvnäringen.

Med "De tvångsförflyttade" avslutar Birger Ekerlid den trilogi som tecknar en historik över södra Lapplands fjällvärld.

Annons

– Här kan man se hur den gamla landsvägen går.

Birger Ekerlid pekar på bilderna på bordet mellan oss i Jamtlis café. När vattenståndet är lågt i Nedre Björknäs återuppstår nybyggarnas lämningar i strandkanten likt ett fjällvärldens Atlantis. Gamla husgrunder och landsvägar blir åter synliga. Så höjs vattenståndet och de blir dolda för omvärlden.

Mödosamt uppbyggda gårdar dränktes, byar skars av liksom renarnas flyttvägar. Birger Ekerlids egna morföräldrar tillhörde de bofasta samer som tvingades flytta. Om dessa händelser handlar romanen "De tvångsförflyttade" som utspelar sig i Tärnaområdet i södra Lapplands fjällvärld.

– För väldigt många människor innebar det här en oro, det var en smärtsam process som sätter sina spår än i dag, säger han.

Hans morfar och mormor flyttade in till centralorten Tärnaby men många flyttade längre än så, ner till Umeå eller söderut. Han var själv med när flyttlasset gick 1960:

– Det var en vånda för väldigt många. I dag vore det fullständigt omöjligt att genomföra en sådan här förändring som utbyggnaden av vattenkraften i Tärna innebar, säger han och påpekar att bara 73 av 3727 befintliga kraftverk och regleringsdammar i Sverige har tillstånd som är prövade enligt dagens lagar.

Själv är han uppvuxen i Krångede, ett vattenkraftens Klondyke, med en svunnen storhetstid som han berättade om i en reportagebok i fjol. En by med en historia som är värd att titta på när gruvor och arbetstillfällen diskuteras – vad får investeringarna för konsekvenser på sikt? Birger Ekerlid är kritisk till dagens mineralpolitik. Den nya romanen handlar också om en annan tvångsförflyttning. Om hur nordsamer i gränstrakterna mot Finland, Ryssland och Norge i olika överenskommelser mellan statsmakter fick sina betesmarker kringskurna och därför tvångsförflyttades till sydsamiskt område. Något som fick konsekvenser för såväl nord- som sydsamer och generationer senare ger upphov till konflikter.

– Långt över 1000 personer påverkades av hela den här väldiga folkomflyttningen.

I "De tvångsförflyttade" skickas den avdankade journalisten Helgard Olsson upp från Umeå och den fiktiva, nedläggningshotade tidningen Västerbottens Allehanda till Tärnaområdet för att skriva om problematiken kring den nya gruva som planeras i Rönnträsk. Platsen är den Ekerlidska fiktionens svar på verklighetens Rönnbäcken, där regeringen nyligen beviljade tillstånd för en nickelgruva – enligt Vapstens sameby en katastrof för rennäringen. Helgard Olsson ska ut på några dagars rappt nyhetsarbete men blir kvar och fördjupar sig i historien. Redaktionen i Umeå betraktar honom som försvunnen.

Vi lämnar caféet och går en trappa upp till utställningen "Greetings from Sápmi" där Tomas Colbengtsson är en av de konstnärer som ställer ut. Han är uppvuxen i Tärnaområdet och har gjort omslaget till "De tvångsförflyttade", ett omslag som är besläktat med hans svit "Tvångsförflyttade" som nu visas på Jamtli.

Med romanen avslutar Birger Ekerlid sin trilogi som inleddes med två dokumentärromaner: "Fattiga som de voro". Historien om Stor-Nila och Lill-Docka blir under Umeås kulturhuvudstadsår till musikal med Mikael Niemi som dramatiker och Per Egland som kompositör. "Separatorn" utspelar sig 1900-1930 i Tärna och Östersund och handlar om kulturkrocken mellan samiskt och svenskt samhällsliv.

– Det som är intressant med den här bygden är att det har skett en väldig förändring. Fram till 1824 var det här nomadernas land, det fanns ingen fast bebyggelse.

I sista boken lämnar han det dokumentära bakom sig för att få större frihet:

– Det jag ville komma åt var hur folk upplevde, kände och tänkte kring alla de här förändringarna.

Hans roman är fiktiv men framtiden vet man inget om.

– Alla saker i boken har inte inträffat men de kommer kanske att inträffa, säger han.