Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Birger Ekerlid: Viktigt val i fem veckor i världens största demokrati

Annons

Det är valrörelse och löftena regnar över väljarna som risgryn över ett nygift brudpar.

Ungefär så uttrycker sig en politisk kommentator i en artikel i Times of India den 3 februari i år. Jag är på rundresa i Indien och kan inte undgå att ryckas med av en valtemperatur som tenderar att bli hetare än en kryddstark indisk gryta. Det är inte bara löften som yr omkring; i tidningarna haglar invektiv, anklagelser och motanklagelser.

Vad angår oss Indiens affärer? Jo, inom några årtionden bedöms Indien vara en av världens största ekonomier.

Själva valet ska nu genomföras under fem veckor med början i torsdags. Proceduren är gigantisk när över 900 miljoner människor kan rösta i 29 delstater, som sinsemellan har större olikheter än Europas alla nationer och där analfabetism fortfarande är en realitet.

Vad angår oss Indiens affärer? Jo, inom några årtionden bedöms Indien vara en av världens största ekonomier. Det förhållandet kommer att ställa krav på andra länder, till exempel Sverige, att öka kunskaperna om och kontakterna med de asiatiska stater som håller på att springa förbi västvärlden när det gäller utbildning, forskning och kompetensutveckling.

Vilka frågor är aktuella i valet? Man kan få många olika svar beroende på var i landet man befinner sig. I parlamentet i delstaten Kerala i södra Indien talar politikerna just nu om återuppbyggnaden efter de omfattande översvämningar som drabbade regionen förra hösten. Hela byar sveptes bort och betydligt över en miljon människor blev hemlösa. Denna ”århundradets största katastrof” sätter fingret på två brännande politiska frågor som hör ihop: fattigdomen och klimathotet. De allra fattigaste i undermåliga bostäder är de som först drabbas av den klimatpåverkan som alla länder bidrar till.

Trots alla brister och den sociala oron är det närmast ett under att den indiska demokratin är vital och levande.

En rad andra frågor ropar på lösningar. Arbetslösheten är förhållandevis hög, kvinnoförtryck och sexuellt våld är ett svårlöst problem, korruptionen är utbredd och bristen på jämlikhet är skriande. Det tillhör den motsägelsefulla bilden av Indien att lyxhotell tornar upp sig vid sidan av slummen och att oxkärror fortfarande lunkar fram i den täta biltrafiken på nybyggda autostrador. En rik överklass och en snabbt växande och välbärgad medelklass skapar en stor klyfta till de många fattiga och lågutbildade som fortfarande lever på existensminimum. Trots alla brister och den sociala oron är det närmast ett under att den indiska demokratin är vital och levande.

Den stora risken är att spänningarna i landet ökar till följd av den nuvarande högerregeringens hindunationalistiska politik. Det är ett problem att den nuvarande premiärministern Narendra Modi ser mellan fingrarna och till och med uppmuntrar religiöst våld gentemot den stora grupp av muslimer som utgör 15 procent av Indiens befolkning. Rent faktiskt handlar det om cirka 200 miljoner människor som betraktas som mindre önskvärda i den nationalistiska yra som regeringspartiet BJP understödjer. Premiärministern själv har sina rötter i en högerextrem organisation med koppling till BJP. I Indien finns således paralleller till den högervind som drar genom västvärlden.

De religiösa motsättningarna har sina rötter i den uppdelning som skedde i en muslimsk (Pakistan) och hinduisk (Indien) stat i anslutning till självständigheten 1947. Krutdurken är i första hand Kashmir i norra Indien, där oroligheter eller terrorattacker förekommer med jämna mellanrum, nu senast i februari. Även på andra håll i Indien förekommer väpnade konflikter och förtryck mot urbefolkningar och andra minoriteter.

Det parti som utmanar BJP nationellt är det vänsterinriktade Kongresspartiet, som dominerade indisk politik under flera årtionden efter självständigheten. Partiet har tidvis skakats av korruption, nepotism och direkt antidemokratiska metoder, men regeringspartiet BJP har anledning att frukta den magi som fortfarande omger dynastin Nehru/Gandhi. Två av de ledande i partiet är nämligen Rahul Gandhi och hans syster Priyanka Gandhi Vadra. De båda är barnbarn till den tidigare premiärministern Indira Gandhi och barnbarnsbarn till Indiens förste premiärminister, Jawarahal Nehru.

Man kan tycka vad man vill om detta ”arvrike” i en demokrati, men familjen har fortfarande en stark ställning inom Kongresspartiet och i indisk politik. Först den 23 maj vet vi resultatet. Den utdragna och ovissa valprocess som inleddes i torsdags pågår fram till dess.

Birger Ekerlid

 

 

Annons