Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Birger Ekerlid: Skimrande midsommar i hembygdernas hägn…

Annons

”Det är skimmer i molnen och glitter i sjön, det är ljus över stränder och näs.”

Så börjar dikten ”Strövtåg i hembygden” av Gustaf Fröding år 1896. För några år sedan fick verserna en enastående renässans när gruppen Mando Diao tonsatte och spelade in dikten. I hela 167 veckor låg låten på Svensktoppen.

Diktens innehåll och den suggestiva inspelningen slog uppenbarligen an en ton hos många människor. De flesta kan känna igen sig i de kontraster som Fröding beskriver: sorg och glädje, idyll och förstörelse, drömmar och vardag. Dikten genomsyras av en smärta som är oemotståndligt vacker. Jag vet inte vid vilken årstid den skrevs, men det skulle inte förvåna om det skedde i midsommartid när naturen och förväntningarna är som fagrast.

”Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord står min hembygd och hälsar mig glad”, skriver skalden upprymt. Men redan i nästa vers blir stämningen väsentligt dystrare.

Gustaf Fröding skrev sin dikt i en tid när det skedde en kraftig reaktion mot den begynnande industrialiseringen av Sverige. Hembygdsrörelsens grundare ängslades över att den gamla folk- och bygdekulturen skulle försvinna. Kulturarvet måste räddas åt eftervärlden. Frödings text var inget politiskt inlägg, men den kan läsas som ett uttryck för den tidsanda som rådde.

Förändringar är inte mindre genomgripande i dag. Inte heller vikten av att värna och vårda. Själva begreppet kulturarv har dock en mer omfattande innebörd än på den tiden. Det handlar inte bara om föremål, byggnader och fornlämningar, utan även om berättelser, traditioner, språk och andra värden. Samt inte minst industriminnen. Och i ordet kulturmiljö lägger vi in all den påverkan som vi människor gör i vår omgivning.

I värnet om kulturarvet och miljön spelar hembygdsrörelsen en viktig roll. Just i dag, på själva midsommarafton, söker sig många människor till de hembygds- och bygdegårdar som blev resultatet av den vurm och väckelse som började för över hundra år sedan. Dessa mötesplatser är en omistlig del av sommartraditionen. Om detta vittnar inte minst sommartidningen Hembygdssommar i Jämtland Härjedalen 2019, utgiven av Heimbygda, regional organisation för länets hembygdsföreningar. Innehållet i tidningen beskriver den mångfald av ideella aktiviteter som genomförs under sommaren.

Men hur står det till med hembygdsrörelsen? Handlar det bara om sommarfester och hembygdsnostalgi? Eller om att vårda samlingar, underhålla gamla hus och dokumentera lokalhistoria? Det är nog så viktigt, men rörelsen kan utöver de traditionella uppgifterna vara en aktör i samhällsutvecklingen i frågor som rör miljö, urbanisering, integration och närliggande ämnen. Stadskärnans förändring i Östersund, gruvbrytning i Oviken eller turistexpansion i Åre är exempel på sakfrågor som kan engagera människor. Det är viktigt att hembygdsrörelsen deltar i den lokala demokratiska diskussionen utifrån sitt perspektiv tillsammans med politiska partier och andra intresseorganisationer.

Så sker också. Heimbygdas ”Rådslag” under senare år är bra exempel på regionala aktiviteter i angelägna ämnen. På föreningsnivå kan jag emellertid föreställa mig invändningarna: föreningarna är arbetstyngda, samma personer är aktiva i flera organisationer och det är svårt att rekrytera nya medlemmar.

Det kanske största problemet är föryngringen. Jag ska ge några exempel från egna upplevelser under maj månad. Medelåldern var mycket hög när Kingen sjöng rock´n’roll i den vackra bygdegården i Tandsbyn. Ett liknande åldrande skimmer vilade över Ragunda hembygdsförenings jubileumsfest för några veckor sedan samt när Sundsjö bjöd in till morsdagsfika och underhållning med Lars Persa. Där fick vi å andra sidan veta att just den föreningen har utsetts till årets hembygdsförening i Sverige. Varför? Jo, bland annat för att medelåldern i styrelsen är strax över 40 år!

Således händer positiva saker. Den glädjande utnämningen av Sundsjö kan ses som ett resultat av det framgångsrika föryngringsarbete som Heimbygda har genomfört. I slutrapporten skriver projektledaren Kristina Ernehed att ”… en föryngrad och förnyad hembygdsrörelse är i själva verket att jobba för en reformering av vår demokrati.”

Det är en uppfordrande slutsats i en tid av polarisering, näthat och politikerförakt.

Frödings numera berömda dikt slutar i vemod och uppgivenhet, men Heimbygdas föryngringsrapport och det engagemang som fortfarande finns inom rörelsen skimrar av framtidstro och vitalitet. Med de orden tillönskar jag alla en glad midsommar!

Själv ska jag bege mig till Föllinge för att se Botvidgänget i aktion. Det är varje år en fantastisk upplevelse tack vare skickliga skådespelare och textförfattare. Men det som ger sommarfarsen en alldeles extra dimension är den storslagna och praktfulla spelplatsen. Var den ligger?

Vid hembygdsgården förstås.

Birger Ekerlid

Annons