Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bilden av norrlänningen skapar onödiga klyftor

Drivande, modern medelklass, entreprenörsinriktad och flexibel, sådan är Stockholmsbon. Traditionell, omodern, stagnerade, bidragstagare och genuin, det är Norrlänningen.

Annons

Doktorand Madeleine Eriksson har dykt på djupet kring de stereotyper som media förmedlar i beskrivningar och bilder av Norrland, landsbygden, kontra Stockholm, storstaden.

För många blir stereotyperna verkligheten eftersom de fortsätter spridas på film, i tv, i nyhetstexter, av forskare och av politiker.

Madeleine Eriksson, doktorand vid Kulturgeografiska fakulteten, Umeå universitet, har gjort en avhandling där hon studerat hur bilden av Norrland, konstrueras i film, reklam och nyheter och vilka konsekvenser det får.

En generalisering av Norrland och norrlänningar, som ofta framställs av media, forskare men också politiker är att Norrland är annorlunda från resten av landet bland annat mindre utvecklat och mindre sofistikerat och ett område utan framtid.

Stockholm ställs ofta som motpol till Norrland.

Och bilden av det stora området i norr klingar oftast negativt.

– Arbetslöshet, bidragstagare, kvinnorna flyttar därifrån och männen blir kvar, säger Madeleine Eriksson.

Men det finns också lite som anses positivt.

– Man vet att en norrlänning är genuin och går att lita på. En norrlänning står för sitt ord och är stabil.

Efter Kjell Sundsvalls film Jägarna, från 1996, visades bilden av norrländska män som hårdhudade tjuvskyttar som inte var snäll mot kvinnor, de drack mycket och var grova i orden.

– Andra medier plockade fram dessa karaktärer i debatten efteråt och bilden framstod vara verkligheten.

Men problemet ligger djupt rotat i historien till exempel den omfattande omstruktureringen av jordbruket som gjordes på 1960-talet.

– Sådant får aldrig plats i mediedebatten.

En annan stor orsak menar hon finns i dagens ideal som präglas av idéer kring globalisering och urbanisering.

– Nu för tiden är det kreativitet och företagande i urbana miljöer som gäller, det är det urbana vi ska sträva efter och tillväxt är det som räknas, säger Madeleine Eriksson.

Ett exempel på hur norrlänningar själva bidrar till att skapa bilden av det omoderna stagnerade Norrland är när politiker måste motivera varför de ska få regionala bidrag, till exempel EU-stöd.

– Politiker i Norrland måste hela tiden berätta om problem i deras län och kommuner för att bli berättigade bidrag. På så sätt kan diskussionen bli ensidigt negativ.

Sammantaget, oavsett om det gäller Stockholm eller Norrland, är de bilder som förmedlas ensidiga konstaterar hon.

– Det ges inget utrymmer för alla de andra. Allt förenklas och blir svart eller vitt. Jag tycker media har ett stort ansvar här. Det finns människor i Stockholm och Norrland som inte alls är så som stereotyperna, men de märks aldrig och får ingen uppmärksamhet.

Hon har också intervjuat människor i sin studie.

– Jag har bara intervjuat sju personer men det är tydligt att det här påverkar människor. Till exempel de som flyttat från Stockholm till Norrland blir ifrågasatta som knepiga samtidigt som en norrlänning som flyttar till lyxen i Stockholm är något helt naturligt.

Ett annat exempel är att det anses vara svårare att komma ut som homosexuell i Norrland än i Stockholm.

En annan av konsekvenserna är det skapas en uppdelning.

– För många överdrivna bilder skapar ett vi och dom, det förmedlas också vidare genom generationer, säger Madeleine Eriksson.

Fotnot: Madeleine Erikssons avhandling heter (Re)producing a periphery - Popular representations of the Swedish North.

Annons