Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Betraktelse: Maria - vår försångerska

Annons

”Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud , min frälsare – Mov sealoe Åejvien faamoem heevehte, mov voejkene Jupmielinie, mov Lutniestaejjine aavode.” Så börjar Magnificat, Marias lovsång, i Lukas första kapitel.

När vi lovsjunger idag står vi i ledet bakom Maria Hon är vår försångerska! I hennes kör stämde också samerna in redan på medeltiden, även om kristendomens genombrott i Sápmi dröjde till senare delen av 1600-talet och början av det följande seklet.

Från sydsamiskt område berättar en av de tidigaste missionärerna att nomaderna ofta åkallade henne. Han skriver: ”Om de falla säga de: Hielp Maria eller när de undra på något ting, då korsa de sig och säga hielp Maria!”

Särskilt inom Arjeplog har Maria-jojkarna levt vidare från generation till generation. Kontakterna med de medeltida klostren på norsk sida satte också sina spår i det samiska dräktsilvret. Där är Maria-monogrammen framträdande den dag idag.

Det är inte underligt att Maria fick låna drag av Solens dotter, Biejjien niejte, när samefolket en gång tog emot evangeliet. Hon födde ju honom som är Världens ljus!

Därför ber vi med psalmens ord: ”O Maria, lär mig dina sånger! Lär mig älska honom som har vandrat genom död och grav till ljusets rike. Du vare lovad Kristus.” (Sv.ps. 481:4)

Bo Lundmark