Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Betraktelse: Ljuset i advent

Annons

"Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det." (Joh. 1:5).

När jag kom till Uppsala och började studierna i teologi hade min barnatro inte satts på några svårare prov. Men under tredje terminen kom tvivlet smygande samtidigt som Gud tycktes besvara mina böner med isande tystnad. Det kändes som att bli lämnad på "världens kalla golv" för att låna en bild av Lars Levi Laestadius.

Ordet på väggen ovanför skrivbordet blev allt svårare att tro på: "Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan att ha livets ljus" (Joh. 8:12). Jesu löfte fick jag som ett minnesord av min mormor redan under realskoletiden i Storuman. Hon hade säkert valt det av egen erfarenhet från sin vandring i livets med- och motlut.

En kväll i den första adventsveckan var jag på hemväg efter föreläsningarna. I många fönster lyste adventsstjärnor. Portföljen var tung, men tyngre var bördan av tvivel och frågor inför framtiden.

Ingen annan syntes till när jag sneddade nedför Artillerigatan, där belysningen var ytterst sparsam. Men plötsligt var jag innesluten i ett stort och varmt ljus, ett ljus som fyllde mitt innersta. Det var närvaron av honom, han som är världens ljus!

Strax låg Artillerigatan där i samma dunkel som förut. Ändå stod jag kvar ett långt tag gråtande av glädje. Ljuset hade övervunnit mörkret! Märkligt nog kändes portföljen mycket lättare, när jag fortsatte till min studentlya borta vid stadsskogen.

Vid frukosten nästa morgon utbrast fru Ståhl, min inackorderingstant: "Tack gode Gud. Kandidaten har fått tillbaka sina ögon!" Jag förstod vad hon menade. Tillsammans sjöng vi adventspsalmen: "När vintermörkret kring oss står, då gryr på nytt vårt kyrkoår med nåd och tröst från världens ljus, från konungen av Davids hus." (Sv.ps. 421:1).

Låt oss be!

"Lys morgonstjärna Gud har tänt, o, kom till oss, kom, Guds advent, förjaga mörkret tills vi ser en värld där, Gud, din vilja sker..." Amen. Halleluja! (Sv.ps. 423:5).

Bo Lundmark