Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Besöket i Paris blev en frigörelse för Kaj på Höjda

Kaj på Höjda deltog vid konstmässan Carrousel du Louvre i oktober, och besöket i Paris resulterade i en genomgripande förändring av måleriet.

– Det var som en frigörelse. Jag såg målningar från hela världen och de som målat verkar ha haft roligt, säger han.

Annons

I ett rött hus på en liten höjd i Lorås bor Kaj Persson, men namnet Kaj på Höjda fick han redan som barn. I byn där han växte upp fanns en person med samma namn och för att skilja dem åt kom Kaj att kallas för Kaj på Höjda.Konstnären och hustrun Birgitta tar emot i sitt varma och ombonade kök, miljön är rofylld och harmonisk. Vid köksbordet berättar Kaj hur det kom sig att han ställde ut i Paris.

– Jag trodde inte att det var sant när jag fick en inbjudan att ställa ut. Det var på Kistamässan i september i fjol som de hade sett mina bilder. När brevet kom höll jag på att elda upp det tillsammans med reklamen, säger Kaj.

Hur många konstnärer deltog i utställningen?

Det var omkring 250 utställare från hela världen, och 22 av dem var från Sverige.

Hur många verk ställde du ut, och i vilken teknik?

– Jag hade med sex verk. Det var akrylmålningar. Jag skissar först upp målningen i akryl, och arbetar sedan med olja ovanpå.

Hur länge var ni i Paris?

– Vi var där i en vecka och höll mest till omkring Louvren. Det är intressant att se nutida målare från hela världen och man blir jätteinspirerad av de franska impressionisterna. Målningarna är så klara i färgerna.

Kaj berättar att det hände någonting vid besöket i Paris. Han fick en sådan energi, och det var som en slags frigörelse.

– Jag började måla direkt när vi kom hem. Det rör sig människor överallt i Paris och det var så intressant att se alla ansikten. När vi kom tillbaka kändes det som om huvudet höll på att sprängas, jag var tvungen att måla av mig. Det handlar om helt nya motiv, figurmåleri och människor i rörelse.

– Jag leker mycket med färgen nu och målar utan att tänka. Jag har en vit duk framför mig som jag börjar "skita ner", sedan sitter jag avslappnad på en stol och då börjar människor växa fram. Jag blir förvånad själv, trodde inte att jag kunde behärska färgen så här.

– Många tror att det bara är att måla tavlor, men det ligger ett helt liv bakom. Man ska över blötmyren för att hitta det lätta. Fast vad vore livet utan motstånd, jag tror att det skulle vara tråkigt.

Känner du att du har blivit hänvisad till facket hästmålare?

– Ja, jag har gått i "fars fotspår", med hästen och plogen. Om man fastnar i ett fack så stannar måleriet upp. Jag blev jämförd med Acke Åslund, det är inte roligt.

Kaj tycker att folk bara tänker på sig själva när de kräver att få köpa en hästmålning. Han menar att de borde fundera på hur det känns för konstnären att måla sådant som inte känns intressant.

– De tänker inte på hur jag mår. Det är skön att slippa gå bakom plogen, säger Kaj.

Ateljén där Kaj arbetar är liten, men ljus. Där finns ingen belysning, och han målar endast medan det är dagsljus.

– Det behövs inte någon stor ateljé, jag arbetar ju bara med en bild i taget. Det är härligt att plocka bort det andra.

Kaj tror att det är bra att ställa undan de nya målningarna ett tag eftersom det är lätt att "jobba sönder" dem.

– Man ska ta vara på det spontana och behålla friskheten, säger han.

Kaj anser att livsstilen är viktig för att måleriet ska fungera. Han och Birgitta har också i allt högre grad tagit till sig ett alternativt sätt att leva.

– Man ska leva i nuet, ta det lugnt och inte stressa, menar Kaj. Men det är viktigt att vara nyfiken och vi har aldrig varit rädda för att prova nya saker. Vi går på frigörande dans, där rör vi oss som vi själva vill till musiken. Det är frigörande och det har påverkat måleriet, det har blivit helt andra penseldrag.

När ställer du ut nästa gång?

– Det blir vid Biennalen i Portugal 2012.

Kommer du att visa dina nya målningar då?

– Ja, det kommer jag nog att göra.

Annons