Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bertil lär studenterna hur de ska behandla svårt sjuka

– Vi kan avbryta meningslös behandling eller undvika att starta meningslös behandling.

– Men vi kan inte tvinga på en människa som har ett bevarat självbestämmande att ta emot vård som de inte vill ha.

Annons

Det säger Bertil Axelsson, överläkare på Storsjögläntan, som har en adjungerad lektorstjänst på 40 procent i Umeå, som Jämtlands läns landsting betalar för.

– Det är en del av en medveten satsning från Jämtland, säger han. Formellt måste man vara knuten till ett universitet och då blir det Umeå. När den regionaliserade läkarutbildningen kommer till Östersund, med början på Medicin till våren om ett år och till Kirurgen hösten 2011, då kommer en större del av min lärargärning att hamna på hemmaplan.

Men studenterna får inte så mycket undervisning i palliativ medicin under sin studietid?

– Till hösten blir det 50 procent bättre, vi ökar från fyra till sex timmar. Det blir alltså två timmar ytterligare med de studenter som går termin 6 och läser internmedicin. Då handlar det inte om cancer utan om dem som är obotligt sjuka i hjärtsvikt, i kol och njursvikt, alltså stora grupper.

– Men det är viktigt att slå fast att i Umeå får studenterna ganska mycket utbildning i etik och samtalsmetodik också.

Vad får de lära sig mer när timmarna utökas?

– Grundläggande, hur man tänker när man jobbar med dem som är obotligt sjuka. Det som ligger kvar på kirurgterminen, inom onkologi, det blir mer symtomlindring. Då har vi mest pratat om hur man lindrar smärta och använder morfin.

– Nu kan vi prata om illamående, andnöd och sådana saker.

Ändras undervisningen något med tanke på Socialstyrelsens nya sätt att tänka när den 31-åriga totalförlamade kvinnan fick löfte om att sövas och stänga av respiratorn?

– Nej, inte alls, beslutet är snarare en bekräftelse på det som jag och många med mig har uppfattat varit praxis.

Han säger att det förutom Socialstyrelsen finns tre aktörer från läkarhåll; Läkarförbundet, Läkarsällskapet och Statens medicinsketiska råd. Läkarsällskapets etiska delegation kom dessutom ut med etiska riktlinjer för något år sedan som är precis i enlighet med detta.

Man kan alltså inte tvinga en människa som är fullt medveten att ta emot vård som de inte vill ha.

Det spektakulära var väl att man först sövde ner henne innan respiratorn stängdes av?

– De gav henne en kort nedsövning, de tog inte ihjäl henne med läkemedlet. Anledningen var att hon inte skulle få några kvävningskänslor. Det var symtomlindring.

– Det är en skillnad mot eutanasi (dödshjälp, LT:s anm) där en läkare ger en människa läkemedel med sprutor i syfte att hon ska dö här och nu.

Bertil Axelsson säger att det finns läkarassisterade självmord, som inte är tillåtet i Sverige. Där kan läkaren skriva ut ett recept, men det måste vara två doktorer som bedömer och man måste vara obotligt sjuk. Då kan du ha läkemedle n hemma i byrålådan som du kan ta när du känner att du vill dö.

– Nästa steg är att man avslutar meningslös behandling. Då handlar det om patienter som är beslutskapabla, precis som du själv bestämmer om du vill ha en antibiotikakur eller inte. Ingen kan tvinga dig.

– Det enda vi kan tvinga folk till i Sverige är när vi skriver in dem för psykiatrisk tvångsvård.

– I det speciella fallet var det väldigt tydligt. Det handlade om en kvinna, hon var inte deprimerad, beslutskompetent som hade levt i den här respiratorn i runt 20 år och bara blivit sämre. Hon ville inte detta längre.

– Jag tycker rent filosofiskt att det är väldigt nära att jämföra med att du säger nej tack till antibiotika.

– Det unika är att hon dör fortare i och med att vi gör så här än ger henne behandling mot hennes vilja.

Bertil Axelsson tycker på något sätt att när han möter dessa svårt sjuka människor är de rädda för att bli överbehandlade.

– Jag säger till mina patienter att de har vetorätt. Jag kan föreslå en massa behandlingar men inte tvinga dem till något de inte vill.

Är det vanligt att cancer besked lämnas via telefon?

– Jag känner inte till någon aktuell undersökning, men det är en helt enig läkarkår som anser att det är fel att göra så. All forskning pekar på att det är fel.

– Vi har ett jättestort län och det kan handla om någon som bor 20 mil bort. Praxis är att be dem komma tillbaka och få provsvaret.

– Rekommendationen är att vi ringer upp patienten och säger att de ska komma till mottagningen i morgon och ta med en anhörig. Då har vi egentligen redan sagt att det är något allvarligt.

Bloggarna växer på nätet, många svårt sjuka och döende personer vill prata om sin sjukdom. Vad tycker du om det?

– Det startade för länge sedan i USA, där är det väldigt utbrett. Hos den som är sjuk är det ett sätt att bearbeta sina svåra stunder. Det andra är att det de skriver i sina bloggar faktiskt kommer att leva kvar, förr skrev människorna en bok.

– Men det finns även ett problem med detta. Hur länge ska den döde släktingen leva kvar på nätet? När ska man släcka ner?