Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bernt Olsson

Bernt Olsson, Brunflo, har hastigt avlidit vid en ålder av 64 år, den 17 juli 2010.

Annons

Så kom då den dagen, då våra liv skiljdes åt. Min älskade storebror, vår innerligt avgudade " Morbror Skägg", har lämnat oss, i outhärdlig sorg och saknad.

Bernt började jobba som springgrabb. Han körde därefter brödbil för ett bageri i Östersund, och många glada minnen berättades från sopåkartiden. Därefter blev Bernt sin arbetsplats Ericsson trogen under många år. För 11 år sedan opererades en hjärtklaff in, efter ihållande besvär.

Bernt var en erkänt skicklig konstnär. Många är de fantastiskt vackra alster av snirklig luffarslöjd, som ivrigt har skapats av Bernts flitiga händer. Även svepaskar trollades fram. Körsång och hembygdsföreningen låg honom varmt om hjärtat.

Bernt värnade alltid om familjers rättigheter. Han hade ett starkt rättspatos. Bernt ville vid sitt frånfälle bli citerad enligt följande: " Nu har jag blivit jordgubbe." Bernt var humoristisk, kärleksfull, omtänksam och ödmjuk. Han bar på livets vackraste gåva att inneha förmågan att alltid sprida glädje.

Barndomens minnesbilder passerar förbi i en rasande fart, i den chockartade sorgen. Bilder av muck, utflykter, bemärkelsedagar och julhelger. Stunder av lycka, när vi fick rå om varandra lite mer.

Om inte om fanns, om det hade funnits den allra minsta lilla chans att få behålla Bernt i livet, om än bara för en liten stund till, då skulle vi ta ned himmelens alla stjärnor i utbyte. Sedan skulle vi föreviga "Morbror Skäggs" vackra, innerliga sångröst, när han tolkade Evert Taube och Dan Andersson. Vi skulle njuta och minnas. Tänk att få ringa till brorsan, få skratta bort en stund i vardagen, berätta glädjerika händelser och att få dela livets sorger. Att ivrigt få ringa till sin älsklingsmorbror och berätta att nu, nu är det sommarlov!

Varför, varför, måste man dö? Bernt fanns alltid där för oss, som en självklar del av våra liv. Vi längtar efter "Morbror Skäggs" kärleksfulla trygghet. Tänk om vi än en gång fick klappa på hans skägg... Älskade storebror. Älskade morbror.

Nu hälsar mor och far och svåger, Bernt välkommen till himmelen. En stor del av våra livsnerver har slitits bort. Men vi möts snart igen, tillsammans för alltid, av innerlig, evig kärlek.

Elaine Hörnell och Anna Hörnell, Överhörnäs.