Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Berit Oldstrand

/

Måndagen den 19 september blir en dag som vi aldrig kommer att glömma. Det är dagen då vår mamma, Berit Oldstrand, oväntat och mitt i livets skede, alldeles för tidigt dog.

Annons

 

Detta fångar vad vi i denna stund upplever, en väldig orättvisa.

I unga år lämnade hon hembyn Lövvik i Ångermanland för att söka lyckan söderut, men i början av 1960- talet flyttade hon till Östersund där Frösön blev hennes fasta punkt till sist. Ljusa och glada var hennes minnen från somrarna hon spenderade i stugan i Olden och gärna visade hon oss gamla föremål hon tagit vara på från bygden och berättade med inlevelse om dess historia. Hon älskade att plocka svamp och bär, lägga nät och delta i den årliga fisketävlingen som hölls varje påsk på Oldsjön – en tävling som hon gärna påminde oss om att hon vunnit. Ofta när vi satt i stugan kunde hon berätta många anekdoter från förr vilket gav oss många skratt. Hon var väldigt mån om att alla skulle må bra och närhelst man kom på besök dukades det fram till ett riktigt kalas.

Hon tyckte mycket om att träffa nya vänner vilket ledde till ett stort socialt umgänge. Hon deltog i många olika aktiviteter som till exempel stavgång, dans, sol– och sparesor. Allt som kunde locka till ett skratt ville hon prova på och hon var alltid i farten, ibland fick man söka henne med ljus och lykta. En av hennes styrkor var rättvisan till oss barn och barnbarn som hon alltid var så mån om i alla lägen och gärna ville skämma bort.

Katten Musse hade också en speciell plats i hennes hjärta och vi brukade skämta om att han var den som var mest bortskämd av oss alla.

Somrarna i Olden kommer innehålla några färre skratt och ananaspajer. För oss är hon nu borta, men det finns andra som sett henne komma och ropar med glad röst från ovan.... ”Nu kommer hon!”

Lollo och Robert med familjer

Mer läsning

Annons