Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Befriande tungsinne med Monica Törnell

/
  • Monica Törnell spelade på tisdagskvällen på Käloms bygdegård, till höger basisten Lars Ericsson. Foto: Henrik Flygare

Tisdag kväll Käloms bygdegård, Monica Törnell sång, Thomas Jutterström piano, Tomas Nyqvist trummor, Lars Ericsson bas.

Annons

Gissa om jag var nyfiken på Monica Törnell som jag inte hört live på så många år? Nyfiken på hur hon låter, nu så här 30 år senare? I mina tonår var hon för mig en favorit och hemma rullade hennes första skivor Ingica och Alrik från 1972 och 1973 och senare förstås skivan Jag är som jag är… från 1978.

Rösten som skrapade så läckert, blandningen mellan nordisk huldra och en svensk Janis Joplin var oöverträffad bland de svenska artisterna då. Däremot så gick melodifestivalvinsten från 1986 och hela den snurren som Monica hade då, mig rätt obemärkt förbi. Det var då inte lika intressant längre.

Plötsligen så sitter jag då i Käloms bygdegård och har henne livs levande framför mig igen. Äldre, coolare och lite luggsliten förstås, men vem av oss är inte det så här 30 år senare?

Kvällen får en rätt stapplande start och det känns som att gänget skulle ha behövt någon dags repetitioner till. Kompet gör ett toppen jobb och det är verkligen män att luta sig mot. Monica är ingen slipad estradör och det är lite ringrostigt. Vi får höra några av de tidiga låtarna och en del känns lite dävna, men nya arrangemang gör dem fortfarande intressanta. Men så kommer låtar som gör att det lyfter. Då har Lennart Hellsing skrivit texterna och Claes Widén och George Riedel musiken. Musiken är från en skiva med material av denna sanne ordkonstnär som hon spelade in 1992. Där blir det tryck i rösten.

Rösten som med sin beläggning skulle ge varje operasångare mardrömmar, men som i Monicas tappning är helgjuten. Rösten, den finns där, raspig, lite rökskadad trots att hon kanske aldrig tagit ett bloss i hela sitt liv, mörker och djup. Då känns det nytt och bra. Det får mig att fundera på artisters karriärer som av olika anledningar avstannar och där artisten sen vill komma igen för att talangen, begåvningen och lusten finns kvar. Då kanske man ska ta nytt material och låta gammalt ligga där det ligger.

Jag tror jag skulle gilla om hon skrev lite egen musik, och jag blir väldigt nyfiken på hennes bildkonst. Det finns en svärta i hennes utstrålning som för mig berör och är intressant. Som att textraden … De e' då som det stora vemodet rullar in personifierats på ett slags positivt sätt. Alla har djup inom sig och hon bjuder på sitt på ett avskalat och naturligt sätt.

Käloms bygdegård ska ha en eloge. Uppfnissat hus, vänligt bemötande, intressanta evenemang och ett formidabelt fika. Sån't får oss jämtlänningar att gå man ur huse, även under älgjakten ...

Mer läsning

Annons