Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bättre samhällen föds inte ur nationalism

Annons

Folkomröstningen om Skottlands självständighet har, med anledning av egna val att ta hänsyn till, inte fått särskilt mycket uppmärksamhet i svenska medier. Ändå är det en folkomröstning som är högst relevant även för oss i Sverige.

Striden om Skottland har stått mellan jasidan, som leds av SNP, det skottiska nationalistpartiet, och nejsidan, som övriga stora partier i Storbritannien företräder. Överenskommelsen var tydlig, resultatet av omröstningen skulle också efterlevas.

I går gick rekordmånga skottar till valurnorna (Skottland har vanligtvis lågt valdeltagande) och lämnade sina röster. Med relativt knappa marginaler, 55 procent mot 45 procent, blev det till slut nejsidan som vann. Skottland kommer alltså fortsatt att vara en del av Storbritannien. Och det är nog tur ändå. För även om omröstningen på många sätt kan verka farsartad är den långt mer komplicerad än bara en fråga om formella gränsdragningar.

Skottland är en del av Storbritannien som är lågprioriterad och har en bakgrund av kolonisering från det engelska folket. Inte helt olikt vårt Norrland i förhållande till resten av Sverige. Skottland och Norrland har för övrigt fler likheter. Bland annat är båda områdena politiskt vänster - Skottland har inte röstat för en konservativ regering sedan 1935- och båda områdena sitter på en stor del av sitt respektive lands naturresurser. För oss norrlänningar är det när man tittar närmare på folkomröstningen inte så svårt att förstå skottarnas uppgivenhet.

Vi har den senaste veckan hört många teorier om att Norrland egentligen har samma möjligheter att bryta sig loss från Sverige som Skottland från England. Fler områden runt om Europa, till exempel Katalonien och Baskien, hoppades nog på ett självständigt Skottland för att själv få motivation att frigöra sig.

Och det är just detta som är det farliga. Nu blev det ju ett nej, och vi behöver inte ta tag i den förvirring som hade kunnat uppstå när ett av Europas största och mest inflytelserika länder, Storbritannien, inte hade funnits längre.

Skottarna och britterna behöver nu inte försöka lösa de administrativa problem som omröstningen hade inneburit. Men folkomröstningen har satt en sten i rullning som kan vara nog så giftig i sig.

Det pratas om balkanisering av Europa och om ökade nationalistiska tendenser. För vi vet redan att nationalismen sprider sig i Europa. Vi ser nationalistiska, främlingsfientliga, rasistiska och nazistiska partier ta plats i parlamenten. Det viskas om gränsdragningar, om att värna det egna.

Globalisering och internationella samarbeten fyller inte bara funktionen att stärka den ekonomiska tillväxten. Det är även nödvändigt för att möta hotet från de främlingsfientliga krafterna. I en tid som denna, när vi ser hat växa, är det viktigare än någonsin att stå enade mot det hatet. Vi vet från historien vad som annars kan hända.

Snart återgår saker och ting till det vanliga i Skottland. Trots löften från den brittiska regeringen om att se över förslag för att öka levnadsstandarden i Skottland lärs skottarna få fortsätta kämpa för att få ett bättre samhälle. Men bättre samhällen föds sällan ur nationalism.