Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Båtfärg och brunkolsgruvor

Annons

Polisanmälan mot Åsa Romson (MP) för miljöbrott får mig att fundera över proportioner. Romson var på väg att åtalas för oaktsamhet efter att strukit en kopparbaserad bottenfärg på sin husbåt. En åklagare med sinne för just proportioner lade ner ärendet.

Det är säkert inte relevant tycker många, men det är intressant att ställa Romsons förseelse i proportion till de ansvariga för den miljöpåverkan som Vattenfall gör sig skyldig till. Vattenfall är ett helstatligt bolag som enligt ägardirektiven ska vara ”ett av de ledande i utvecklingen mot en hållbar energiproduktion”.

I stället driver bolaget tre av de tio kraftverk som släpper ut mest koldioxid i Europa. Samma bolag har på fem år gjort ekonomiska förlustaffärer som motsvarar en tiondel av Sveriges statsskuld. Men till skillnad från Åsa Romson har ingen av de ansvariga polisanmälts. Inte de som är ansvariga för den utbyggnad av kolkraft som drastiskt har sänkt Sveriges trovärdighet i klimatfrågor och bidragit till att tyska byar jämnas med marken för att ge plats för nya dagbrott. Inte heller de som utformade reklamkampanjen med sloganen ”Vad är viktigt? Vår framtid! Lösningen är: brunkol”, för att få befolkningen i de skövlade byarna att inse att de måste flytta på sig.

Något åtalshot hänger, så vitt jag vet, inte heller över dem som ligger bakom det affärsmässiga dunderfiasko som köpet av holländska Nuon var. En affär som hittills har kostat skattebetalarna 53 miljarder kronor i form av nedskrivningar.

Att Åsa Romson strök giftig bottenfärg under sin husbåt kan givetvis aldrig försvaras. Hennes moraliska skuld har också flitigt vägts och mätts i tidningar och sociala medier. Men jag kan inte undgå att fundera över proportionerna när frågan om ansvarsutkrävande för Vattenfall-skandalen bara ser ut att intressera en enda svensk journalist: Svenska Dagbladets Andreas Cervenka.

Han påminde nyligen om att den nytillträdda regeringen drev kravet på en haverikommission om Vattenfalls affärer under valrörelsen. Det är dags att tillsätta den nu. Uppdraget bör innefatta en granskning av de rykten som börjat surra om oegentligheter kring Nuon-affären och krav på att leverera svaret på den obesvarade frågan: Vem ljög, Fredrik Reinfeldt eller Maud Olofsson?