Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bästa tv-konceptet på väldigt länge

Annons

När jag var yngre satt jag alltid klistrad vid musikprogrammet Bagen med otroligt coola, tyckte jag, Cia Berg som programledare. Hennes rödmålade, breda mun levde liksom sitt eget liv när hon presenterade Wham, Samantha Fox, Alphaville, Paul Young och andra 80-talsartister. Det var helt enkelt den bästa utbildning man kunde få i populärvetenskap just då. Kitty Jutbring och hennes kollegor på Bobster gör ett hyfsat bra jobb för dagens kids. Men för oss över 13 har det varit dystert. Fram tills nu.

I morgon kväll sänds det andra avsnittet av Kristian Luuk och Per Sinding-Larsens Popcirkus. Programmet som fick Luuk att överge Melodifestivalen och, tycker vissa, svenska folket.

Premiären gick inte så bra, enligt tittarsiffrorna var det bara 193 000 personer som såg den. Det är tydligen betydligt färre än de som tittar på ”Uutiset”, de finska nyheterna.

För konstigt, för pretto, för modernt lyder en del av omdömena. Varför är svenska folket så rädda för att ta populärkulturen på allvar? Varför vill vi bara se den busa, dansa, åka skridskor, tävla och sjunga allsång.

Eller vill vi egentligen omfamna den, men orkar inte? Det är hur som helst fruktansvärt sorgligt.

Enligt undersökningarna hade Luuk och Larsen en genomsnittspublik i åldern 60 plus. Jag är inte förvånad. Klart 60-plussarna gillar Popcirkus. Ibland känner jag mig själv som 60 plus, åtminstone när det kommer till tv. Jag vågar inte ens tänka på hur det kommer att bli när jag är på väg mot pensionsåldern på riktigt. Fast egentligen är det väl mer en personlighetsfråga än en åldersfråga.

Jag uppskattar lugn och ro och när saker tas på allvar. Jag gillar att ha det lite småklurigt trevligt, jo, även när det handlar om musik. Jag fastnar gärna i På spåret eller Antikrundan. Inga telefonomröstningar i sikte, ingen jury. Ingen överhurtig Jessica Almenäs, inget skrikande.

Jamen, har ni tänkt på hur mycket det skriks i tv just nu? Det skriks högt och talas övertydligt och det är hundra snabba igenomgångar för att vi som tittar inte ska glömma vem vi ska ringa på.

Jag är dödstrött på att bli behandlad som en idiot. Jag också utled på att aldrig få se några nya ansikten. Förut kunde man som artist slå igenom i tv. Nu sitter där bara redan kända personer som Martin Stenmarck, Claes Malmberg och Pernilla Wahlgren. För tv-producenterna tror att det är det tittarna vill; se kändisar busa, tävla och flamsa. Och av Popcirkus tittarsiffror att döma verkar de ha helt rätt. Det är bara att beklaga. Jag hoppas att tittarna strömmar till den här veckan.

Popcirkus har ett livekoncept som fortfarande är vanligt i England men som egentligen inte synts till i Sverige sedan 80-talet. Det är både smalt och brett. Med både världsberömda artister och helt okända. Kanske får till exempel Nottee sitt stora genombrott efter förra veckans program. Det måste ju vara det här som public service ska syssla med. Inte ge en liten klick artister en årlig direktbiljett till en kommersiell radiokanal (Läs: Melodifestivalen eller Allsång på Skansen.)

I morgon kommer fransmannen Sebastian Tellier. Missa inte det.

GVarför är svenska folket så rädda för att ta populärkulturen på allvar? Varför vill vi bara se den busa, dansa, åka skridskor, tävla och sjunga allsång.

Mer läsning

Annons