Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bäst att hålla till vänster

Annons

Enormt högt!

Hårdrock i dess prydno i Badhusparken anno 1999 eller om det var 2000.

Motörhead ville väcka Storsjöodjuret och vattnet under Frösöbron krusade sig – om det var av ljudvågorna från scenen eller piskande regn, låter jag vara osagt.

Jag gjorde ett test för att kolla ljudstyrkan precis innan sista låten och knatade mot Badhusparkstranden, lite längre bort på ostadiga ben (några Yranöl). Någonstans innan Marinan tog jag ur öronpropparna och gjorde ett litet försynt hårdrockstecken, som tummen upp ungefär, ägnat åt mig själv. Ett litet femmannagäng av minglande Yranmänniskor såg den lilla rockgesten och gjorde en likadan ”lill-finger-pekfinger-rätt-ut-hälsning”  (jag tror de var från Brunflo eller Dvärsätt).

Vi var tämligen överens om att Motörhead behövde en ny ”Ace of spades” och att kvällens konsert saknade en massa klassiker från de första plattorna. Och vi föll in i en diskussion om konsertkultur eller hur man får ut mest av ett konsertljud utan att ge avkall på det visuella från scenen. ”Alltid till höger om mixerbordet”, påpekade någon. ”Långt fram och mitt i smeten”, sa en annan. Jag vet inte om jag vågar berätta det här då det finns risk att folk läser detta och tar mig på orden, men den ultimata placeringen på en konsert, oavsett om du står i Badhusparken och mimar med i ”Bomber” eller vrålar till The Ark på Stortorget, är alltid till vänster om scenen (i undantagsfall höger). Ungefär 15 meter från kravallstaketet och lite snett utåt. Jag står alltid helt ensam och har full koll på såväl ljud som vad som händer på scenen.

Jag är förövrigt lite nyfiken på vad presidenttalet kommer att innehålla i år. Om det gick att spela på innehåll i presidenttal skulle jag definitivt sätta en peng på: Kronprinsessbröllopet, fängelset i Verksmon samt någon fyndig koppling till valåret.

Tycker fortfarande att det är lite otäckt när 20 000 Yranbesökare skanderar ”Jamtland, Jamtland jamt å ständut”. Det är lätt att få känslan av att vara med i en Leni Riefenstahl-film fast 70 år senare. Men jag kommer att skriksjunga vår nationalsång (om texten finns nedskriven för annars gör jag som alla andra och låtsassjunger med en massa vokaler de strofer jag inte kan).

Och så några måsten under Yran anno 2010: Souldranier, Europe, N*E*R*D (bara för att se bland det största som finns i hip hop-världen just nu), eftermiddagar och sena luncher på krogstråket och strosa runt i tivoliområdet efter mörkrets inbrott (tivoli och kulörta lampor känns lite som vampyrfilmen ”Lostboys”).